Hallek bär med sig solnedgången

Kultur Artikeln publicerades

Enno Halleks uppseendeväckande bärbara solnedgångar har under försommaren synts på Moderna museet i Stockholm. Han är konstprofessorn som inte vill revolutionera med sin konst – utan evolutionera.

-Jag vill gärna släppa loss mitt undermedvetna. Det är jävligt svårt att som konstnär vänja sig vid sina infall. Men det gäller att inte sätta stopp för sig själv. Man får inte hejda sin galenskap, utan ta vara på impulserna! säger Enno Hallek, 77, när han tar emot i sin ateljé på Söder, nära Nytorget i Stockholm.

Solens strålar tränger in genom ateljéfönstret så att konstverken, som ligger huller om buller i den rymliga lokalen, glänser till. Färgtuber, sågar och vattenpass ligger i en salig röra i hans skaparverkstad. Andra alster ligger pedantiskt staplade i ett förråd intill.

Han är pensionerad professor i måleri, flykting från Estland och uppvuxen på det lilla fiskeläget Torsö, strax utanför Sölvesborg.



Bärbar konst.Finns det? Ja, i allra högsta grad.

Enno Hallek visar vägen till en egen tolkning av strängteorin. Besökare på Moderna museet har under försommaren i särskilda happenings gått runt med Halleks bärbara solnedgångar.

Konstmuseichefen och författaren Thomas Millroth har en gång skrivit att Hallek "ständigt överskridit gränser och och gått tvärs mot det korrekta". Det gäller den Hallek-utställning som visats på Moderna museet under våren.

Hans halvcirkelformade skapelser i "Bärbar solnedgång", med sina flammande färger i rött, gult, orange och blått, är gjorda av plywood. Solnedgångarna är placerade i klädställningar.



Inspiration tillverken har Enno Hallek fått från den teoretiska fysiken, från strängeorin, som bland annat definierar universums minsta beståndsdelar. Strängteorin beskrivs ofta som en omdiskuterad strömning inom fysiken som beskriver materiens minsta komponenter.

Han är prägladav sin uppväxt vid Östersjön, vid vattnet vid Torsö. Fiskar finns avbildade i hans konst, liksom havet, och som redan har nämnts, solnedgångar. Det är en motivkrets som återkommer gång på gång, i hans bilder.

"I ett halvt sekel har jag målat solnedgångar och regnbågar. MEN VAD FINNS BAKOM REGNBÅGEN?" frågar sig Hallek filosofiskt i utställningskatalogen till hans utställning "Bakom regnbågen", som visades på Konstakademien 2005.



Nu i sommar ärhan aktuell med ytterligare en visning på Bror Hjorts hus utanför Uppsala, som öppnade i juni. Då deltar han i samlingsutställningen med titeln "Konstnären som valp".

Förutom Hallek visas verk av Ivar Arosenius, Peter Dahl, Bror Hjorth, Jan Håfström, Inge Schiöler och Dan Wolgers.

Ganska många vet att Hallek är utbildad vid Kungliga konsthögskolan, där han i många år arbetade som professor.

Men förhållandevis få känner till att han växte upp vid det lilla fiskeläget Torsö, på Listerlandet, i västra Blekinge. Dit kom han som flykting tillsammans med sin familj under kriget.

Flykten från Estland skedde i en fiskebåt.

Det var en natt hösten 1943. Enno, som då var tolv år, hans föräldrar och två syskon satt ombord på den lilla trålaren som var byggd i trä. De var förskräckligt rädda att tyskarna, som då ockuperade Ryssland och det dåvarande Baltikum, skulle upptäcka familjens försök att ta sig över till Sverige.



Efter ett dygns resatill havs, i hård motvind, kom de över gränsen.

- I samma ögonblick som vi kom in på svenskt vatten tog min mor fram symaskinen. Av tygerna, blått och gult, som hon hade med sig sydde hon ihop en svensk flagga. Det gick på några minuter. Sedan hissade vi den!

En konvoj av tyska fartyg passerade familjen Halleks lilla trålare. Tyskarna trodde att det var en svensk skuta som gled förbi dem. Ett nytt liv hade början. Ett liv i Sverige.



Men det är intei första hand som flyktingbarn han vill bli sedd. Inte heller som professor i måleri eller inspiratör till åtskilliga elever på Kungliga konsthögskolan. Nej, han vill främst bli bekräftad som konstnär. Väl medveten om att det rått delade meningar om strängteorin hoppas han att så många som möjligt får upp ögonen för hans idéer kring regnbågarna:

- Jag vill göra något nytt. Inte revolutionera - utan evolutionera. Det är det jag vill som konstnär! Så är det.