Hjorth, Vigdis: "Hjulskifte"

Kultur Artikeln publicerades

Går det att kliva över gränserna, och hitta sitt nya liv bland de andra? Norska Vigdis Hjorths roman "Hjulskifte" radar upp frågor om status, könsroller och om vad som är viktigt i livet.

När den feministiska tidskriften Bang i höstas diskuterade de intellektuella handlade det till stor del om privilegier, kulturellt kapital och god smak: en värld för en bohemisk tankearistokrati med sommarhus på Gotland man kan stå utanför och längta in i, men som också kan framkalla syrebrist.

"Klasskillnaderna ligger inte i ekonomin, utan i stil, i smak. Och i samtal. I perspektiv." Citatet kommer inte från Bang, utan från den norska författaren Vigdis Hjorths roman "Hjulskifte", som kan ses som en svidande uppgörelse med just intellektualismen som livsstil. En krisskildring som rannsakar kulturelitens fördomar och utforskar vad som händer när en kvinnlig akademiker tar ett kliv från sin trygga Toscanalovsjungande miljö och väljer fysisk attraktion framför tankemässig gemenskap.



Litteraturprofessorn Louise har tröttnat på sig själv och hela sin tillvaro. Hon har beviljats stipendium för att skriva en bok om en bortglömd kvinnlig sekelskiftesförfattare men skjuter hela tiden upp arbetet; hon har slutat sopsortera, läser hellre skvallertidningar än referenslitteratur och föredrar en öl ensam på puben framför att diskutera Irakkriget med kollegorna.

På en regngenomdränkt bluesfestival i Notodden träffar hon den fyra år yngre bilförsäljaren Truls, som aldrig läst en bok i hela sitt liv. Efter att ha tillbringat ett par nätter i hans husvagn inleder de ett förhållande. Till en början högst motvilligt från hennes sida. För går det egentligen att korsa gränsen mellan så skilda världar? Kan den virile älskaren som inte ens skäms för sin bristande bildning bli något mer än ett kittlande experiment för den uttråkade medelålders professorn?



Man kan läsa "Hjulskifte" som en berättelse om kärlek mot alla odds eller om vägen från utbrändhet till nytändning. Men framförallt är den en sylvass analys av klass, kön och värderingar – ja, den liknar närmast en antropologisk studie över de skilda kulturer kärleksparet representerar. Det är en roman som radar upp frågor om status, könsroller och begär, vrider och vänder på känslorna, dissekerar tankarna, lägger varje reaktion under lupp. En förälskelse kan liknas vid litteraturvetenskap: "mycket analys och mycket undertext som man nödvändigtvis måste komma till rätta med."

Det låter kanske trist. Men Hjorth skriver med pyrande frenesi och sträv humor. Syrligt precist naglar hon fast de talande detaljerna: hennes skam över att han inte kan något om Ibsen, hans skam över hennes skruttiga bil. I grunden handlar "Hjulskifte" om vad som är viktigt i livet, om att hitta gnistan, engagemanget, lusten. Det är helt enkelt en roman som talar till intellektet men samtidigt drabbar i magtrakten.