Hur ska killarna hitta till biblioteken?

Kultur
Foto:

Biblioteksutbildningen prioriterar databasbyggande och katalogisering framför hur biblioteken ska lyckas attrahera dagens ungdomar. Det menar Läsambassadör Johan Unenge, som anser att biblioteken har en nyckelroll för ungas läsning. men han vill se en förändring.

Artikeln publicerades 12 september 2012.

Inget kan som böcker fånga in vad som är centralt i en ung killes hjärna. I precis den ålder då de börjar fundera runt sig själva, tjejer och självförtroende överger de böckerna. Svar på livets frågor letar de istället förgäves efter på nätet.

Trots att svaren finns där, allihop, i böckerna. Om de mot förmodan skulle råka titta in i ett bibliotek (något som de gör alltmer sällan enligt en alldeles färsk EU-rapport) möts de av hcf och hcg. När de borde mötas av ”här är böcker för dig som just blivit dumpad” eller ” på den här hyllan står böcker om hur man verkligen snackar med en tjej”. Det kanske står ”spänning”. Men vem vill ha spänning? En kille som är 13 vill ha ” böcker som garanterat ger dig sömnsvårigheter”.

Det behövs något som kankonkurrera om deras fulltecknade tid. Den som fylls med hockey och fotboll och en väldig massa data och tevespelande.

Lusten att läsa var som störst någon gång på 70-talet. Då läste man böcker och tecknade serier som aldrig förr (eller senare). Lockade av action, skräck och hisnande äventyr, försvann killarna i böckernas värld.

Jag tror att böckerna är lika spännande idag som de var på 70-talet. Och de är fortfarande gratis på biblioteket. Och nuförtiden är det ingen som på allvar tror att man blir dum i huvudet av att läsa serier. Tvärtom är tecknade serier en av de läsformer som EU-kommittén rekommenderar i receptet för ” varierad läsning”.

Jag tror biblioteken har en nyckelroll.Och jag misstänker att många killar inte känner den minsta dragning dit. Tittar man på vad som attraherar killar i mellanstadiet så utstrålar ett bibliotek nästan motsatsen. Det är ordning och reda på hyllorna. Man ska vara tyst (åtminstone hänsynsfullt dämpad). Sen undrar man varför inte killarna kastar sig över böckerna. Helt enkelt för att de inte begriper att det finns något för dem.

Enligt mina rundfrågningar och mina tjugo år i samtal med bibliotekarier finns ingen kurs på bibliotekshögskolan som lär ut hur man säljer in böckerna. Övertygar om deras kvalitet och innehåll. Det finns något som kalIas bokprat. Då går bibliotekarien runt i skolan och pratar engagerat om några favoritböcker. En del bibliotekarier har förmågan att levandegöra. En del avstår hellre än att riskera vinande suddgummin. Och det är inte alla gånger som rektorn ser skolbiblioteket och dess personal som en resurs.

Väldigt mycket på biblioteksutbildningen handlar om databasbyggande och katalogisering. Ytterst lite om vad som krävs för att killarna ska komma tillbaka och läsa.

Med så alarmerande siffrorkring ungas läsvanor och en kurva som pekar brant neråt kommer en fantastisk sak som bibliotek snart att börja ifrågasättas. Allt medan killarna intar platsen som samhällets B-lag. Och verkligheten är inte som dataspelen – det går inte att spara ett extraliv när det första gick åt skogen.

Johan Unenge ärförfattare och illustratör. Mellan 2011-2013 är han också Sveriges Läsambassadör.