I en rik värld av detaljer

Det är arkitektur, linjer och matta färgskalor, det är mängder av föremål, men inga människor och det är tusen detaljer där alla upplevs lika viktiga. Välkommen till Malmökonstnär Lisa D Manners bildvärld. I två månader visas hon i fullformat på ett sätt hon aldrig tidigare har gjort, inne på Kristianstads konsthall som för första gången på länge har ett helt öppet rum. Fast med igensatta fönster.

– Jag ville samla de här bilderna för att se dem tillsammans. Det var tråkigt att skiljas från dem när de såldes, men när jag nu ser dem så här tillsammans är det tydligt att de hör ihop, ja, de är som delar i en lång historia som bara fortsätter, och som saknar både början och slut.

Grunden är svärta

Lisa D Manner är på plats för att pressvisa sin utställning. Hon är från Lund, utbildad i Umeå, bosatt i Malmö och i sin konst är det staden hon upptas av, dess myller av saker och symboler, möten, stadsplanering och byggnader. Grunden är svärta, utifrån denna växer hennes världar fram. Lite som att brodera, säger hon själv, där det ena leder till det andra och så vidare tills ett mönster finns där framför oss.

– En del frågar om mörkret i mina bilder, men mörkret är aldrig något som har skrämt mig. Och jag tycker det ger målningarna en spännande osäkerhet, det kan vara både en djuphavskänsla och rymdkänsla.

Det är i städer hon främst har bott och inspirerats av. Även när hon under en period efter sin konstutbildning stannade kvar bland fjällen i norr ändrade det inte hennes motivvärldar, på dukarna växte likväl personliga stadslandskap fram.

Bakom varje bild ligger det ett arbete av att samla in både minnesbilder och nya sekvenser. Det kan vara en händelse i en stad (som tusentals stolar på Petersplatsen i Rom), byggnader eller turkosfärgade fläktar i Hanoi. Människorna håller hon dock borta, tycker att de tar över så fort de målas in. Istället vill hon berätta andra historier, måla fram andra scener, röra sig fritt och hastigt mellan verklighet och dröm.

– Hieronymus Bosch är en av mina stora inspirationskällor. I hans bilder vet man inte om det är ro eller oro som råder, det pendlar fort mellan stämningar och händelser i bildernas myller. Sedan gillar jag att det inte finns något tydligt centralperspektiv, det som är med i målningarna värderas ungefär lika viktigt.

Allt det där går att bära med sig in i Lisa D Manners bilder, och i en målning blinkar hon också till Bosch genom att visa en flamländskt färgad värld bakom ett litet fönster.

Vi rör oss i rummet, Lisa D Manner berättar om färg- och motivval, om sin teknik och civilisationskritik. Om hur hon i en bild ville fånga en magnetisk känsla som drar allt till mittpunkten, eller hur den där stora ljust blåa poolen i en av målningarna kan illustrera ”verklighetsflykt”.

– Du hittar inget facit i mina bilder, men visst finns det en kritik mot vårt sätt att leva. Överflödet runt omkring oss, det är svårt att inte se det.

Saker man ser

Jag tar ett varv runt i lokalen och antecknar en del av det jag ser. Stolar, mönster, tygstycken, fläktar, antenner, stegar, stuprör, staket, skrivbordslampor, swimmingpooler, bildäck, gardiner, kristallkronor, dörrar, fartyg, bilar, pariserhjul, tv-apparater.