Jimmy Vulovic: ”Det är livsviktigt att inte blanda ihop olika ideologier. Risken är då stor att vi går vilse i en labyrint av dödliga idéer.”
Jo, jag känner till de referenser Nils-Eric Sandberg använder. Och dessutom några till. I sin ursprungliga text är han dock inte lika återhållsam som i sin replik. Där ställer han inte bara ödmjukt frågan om nazism, fascism och socialism har något gemensamt, utan slår efter några enstaka likheter mellan nazism och socialism fast att Adolf Hitler var ”en vänsterman”.
Jag ville bemöta påståendet eftersom det i vår tid är viktigt, livsviktigt, att vi inte lättvindigt och politiskt kortsiktigt blandar ihop olika ideologier. Därför risken är stor att vi då till slut går vilse i en labyrint av dödliga idéer. I min text ville jag peka på att det var Adolf Hitlers strategi att blanda bort korten i den här frågan. Och som jag ser det har alla med privilegiet att få skriva i tidningar och andra massmedier ett ansvar för att korten inte blandas bort igen.
Att Adolf Hitler finansierade sina utgifter med upplåning gör honom inte till socialist. En intressantare fråga är väl i så fall varför han inte förstatligade de enorma tillgångar som fanns i privatägda företag. Makten att göra det hade han ju.
Nils-Eric Sandberg skriver att jag påstår att Lenin inte var leninist. Fast jag hävdar ju just att leninismen som Lenin formulerade den är leninism, som på centrala punkter skiljer sig från Marx idéer så som de fördes fram av exempelvis socialdemokratin. Det var därför som uppslitande strider uppstod inom arbetarrörelsen under 1900-talets början. I min bok ”Reform eller revolt: Litterär propaganda i socialdemokratisk, kommunistisk och nationalsocialistisk press” studerar jag hur det tog sig uttryck i Sverige.
Jag anar varför han påstår att jag skriver så om leninismen. På det viset får han nämligen efter en uppräkning av vidrigheter i Lenins system en möjlighet att ställa frågan om det är något att applådera och därmed antyda att jag applåderar det. Om det kan jag bara säga att jag hoppas han läser sina referenser mer noggrant än han har läst min text.
Nils-Eric Sandberg påtalar att marxisten Georges Sorel, som faktiskt brukar räknas som syndikalist med allt det innebär kring likhet och skillnad i relation till Marx, inspirerade till fascismens tro på politiskt våld. I sin första text skriver han: ”Sorel var från början marxist. Så fascismen har marxistiska grunder.” En första fråga jag ställer mig är varför fascisterna inte bara förblev marxister. Om det nu ändå är samma sak.
En annan fråga gäller det där med likhet. Jag och Nils-Eric Sandberg liknar ju varandra på flera vis. Vi är människor, vi är män, vi tror på den liberala demokratin, vi är skribenter och så vidare. Men vi är inte släkt. Min poäng är att man inte kan dra för långtgående slutsatser bara på grund av några enstaka likheter. I så fall kunde ju fascismen räknas som släkt även med korstågen samt den amerikanska och den franska revolutionen, för att nämna några få exempel där våld har ansetts vara ett rättfärdigt medel.
Jag har studerat nazistisk propaganda i många olika sammanhang. Ordet arbetarklass, alltså det mest centrala i Marx teori om klassmedvetande och klasskamp, står i princip inte att finna där. Arbetare finns det gott om i propagandan, men begreppet klass finns inte i deras idéer. Tvärtom gick deras våldsamma politiska kamp ut på att bekämpa allt vad klasstänkande innebär för att istället få människor att identifiera sig med sin ras. För att nämna en av många fundamentala skillnader mellan nazism och socialism.
Och som en kort avslutning vill jag, eftersom Nils-Eric Sandberg tar upp det, kasta fram en tanke om vår demokratis tillkomst. För den som besöker ett arbetarrörelsearkiv blir det i protokoll efter protokoll (de höll ordning på pappren) snart tydligt att arbetarrörelsen i mångt och mycket var demokratiskt organiserad flera årtionden innan vår demokrati föddes. Kan det ha haft någon betydelse för demokratins utveckling i vårt land tro?
