Jimmy Vulovic: ”Likheter, men inget släktskap mellan nazism och marxism”

Krönika Artikeln publicerades
Hitler, Stalin, Mussolini, Franco och Petain i storformat i den tyska staden Koblenz. Bilderna uppfördes av medborgarrörelsen Avaaz i januari 2017, och det med anledning av ett stormöte mellan representanter från olika delar av extremhögern.
Foto: Torsten Silz
Hitler, Stalin, Mussolini, Franco och Petain i storformat i den tyska staden Koblenz. Bilderna uppfördes av medborgarrörelsen Avaaz i januari 2017, och det med anledning av ett stormöte mellan representanter från olika delar av extremhögern.

Hitler ansåg att det fanns mycket att lära av arbetarrörelsens propaganda, och för att locka till sig fler arbetare gavs bland annat nazifanan en röd färg. Men var Hitler och nazismen en vänsterrörelse? Det menade skribenten Nils-Eric Sandberg i en krönika på ledarsidan, medan forskaren och kulturskribenten Jimmy Vulovic svarar ett tydligt nej på samma fråga. ”De ideologiska skillnaderna är så fundamentala att det inte går att tala om släktskap.”

I ”Mein Kampf” skriver Adolf Hitler återkommande att makten bara kan nås via arbetarna. Därför måste de omvändas till nationalsocialister, vridas ur den internationalistiska arbetarrörelsens händer. Verket gavs ut i två band flera år innan börskraschen 1929 och det demokratiska tyska val som 1932 banade väg för maktövertagandet 1933. Det kan i stora delar beskrivas som en instruktionsbok i hur nazisterna skulle ta makten med hjälp av propagandavapnet. Exempelvis formuleras en omfattande strategi för hur de skulle vinna arbetarna för nationalsocialismens sak.

Adolf Hitler skriver att väldigt mycket kan läras av arbetarrörelsens egen propaganda. Nazistiska massmötens uppbyggnad och valet av nazifanans röda färg är två saker som, berättar han, hade inspirerats av den marxistiska propagandan. För att arbetare på så vis skulle lockas till och känna sig hemma på nazistmötena. Men gör den imitationen Hitler till marxist, eller ”en vänsterman” som skribenten Nils-Eric Sandberg med självsäker hand nyligen slog fast i Kristianstadsbladet (21 juli). Naturligtvis inte.

Det verkar vara populärt att högerifrån sätta likhetstecken mellan fascism, nazism och marxism/socialism. Det är som om allt ont bara måste ha kommit från vänstern. Och tvärtom, allt gott måste ju rimligtvis komma från höger. Ungefär som när Moderaterna 2011 hävdade att de minsann alltid har varit för demokrati. När partiet i själva verket bildades som Allmänna valmansförbundet bland annat för att på uttalad nationalistisk grund stoppa den demokratisering som då drevs av en marxistisk socialdemokrati. I den dåtida högerns partiprogram och opinionsjournalistik är nationalismen så aggressiv att vår tids Sverigedemokrater framstår som internationalistiska mjukisar i jämförelse.

Adolf Hitler i München, december 1931.
Foto: /TT
Adolf Hitler i München, december 1931.
En del av utställningen ”Red Star Over Russia”, som visades på Tate Modern i London 2017.
Foto: Kirsty Wigglesworth
En del av utställningen ”Red Star Over Russia”, som visades på Tate Modern i London 2017.

Det är förvisso sant att det fanns likheter mellan nazismen och den ”marxism” som lade grunden för den bolsjevikiska ryska revolutionen. En likhet är den antidemokratiska synen på partiet som ett propagandainstrument för att styra massorna istället för att demokratiskt representera dem.

Viljan att skapa den nya människan är en annan likhet, en nazistisk respektive en kommunistisk människa. Förhållningssättet till våld som ett rättfärdigt medel för att med diktatur skapa ett nytt samhälle och en ny människa kan också nämnas. Någon bolsjevikisk motsvarighet till nazisternas ideologiskt motiverade, närmast religiösa, dyrkan av våld och styrka är emellertid inte lika tydlig. Hur som helst blev resultatet katastrofalt på båda sidorna, ett totalt mänskligt haveri med bland annat folkfördrivningar, slavarbete, avrättningar och folkmord som följd.

Samtidigt är de ideologiska skillnaderna så fundamentala att det inte går att tala om släktskap. Nazismens grund vilar djupt i nationalismens idé om folket som en organism. Bolsjevikerna förstod samhället som olika ekonomiska klassers konflikt. En annan viktig skillnad är synen på människors lika värde. Bolsjevikisk logik motiverade diktatur med att arbetarna var fler än kapitalisterna. Därför hade de rätt att ta makten (vilket förstås inte ursäktar det förtryck som det resulterade i). En nazistisk logik bygger på bejakandet av det man ansåg vara naturens lag om den starkes absoluta rätt att härska, att Ledaren, partiet och den ariska rasen är starkare och mer värd än alla andra. Därför har den rätt att härska.

Vladimir Lenin stod på flera centrala punkter långt ifrån det Karl Marx formulerade. Så långt att det kanske inte ens borde kallas marxism. Leninism, som Josef Stalin förklarar den i ”Leninismens grunder”, är mer korrekt. Rör vi oss sedan bort från Lenins och Stalins tolkning av marxism, mot ursprunget, blir ett påstått likhetstecken än mer orimligt. Om vi ser till vad Karl Marx faktiskt skrev (han använde dock inte begreppet marxism) eller studerar socialdemokratin, förstår vi snart att det inte spelar någon roll att Adolf Hitlers parti hette Nazionalsocialistische Deutsche Arbeitar Partei, eller att en svensk variant hette Sveriges Nationalsocialistiska Arbetarparti, eller att ordet socialism är en del av nationalsocialism, eller att, vilket jag har haft anledning att studera ingående, svensk nazistisk propaganda liknade den kommunistiska. För allt det där var egentligen bara en strategisk skenmanöver.

Det finns något väldigt oanständigt i att tillskriva offret förövarens idéer. Och minns att marxistiska socialister i till exempel fackföreningsrörelsen var de första att fängslas och mördas av naziregimen. Samtidigt genererade samma regim stora vinster åt borgerliga välgörare på den högra flanken. Slavarbetskraft, krossade fackföreningar och krigisk expansionism gynnade många av de under hela nazieran privatägda företagen. Så länge det varade. Egenintresset ljuger aldrig. Det uttrycket tillskrivs ofta Karl Marx. Oavsett om det är sant att han sa så eller vad man tycker om hans idéer i övrigt, så är de orden en bra utgångspunkt för kritiskt tänkande. Exempelvis kring varför likhetstecken sätts mellan olika saker.

Jimmy Vulovic.
Foto: Pressbild
Jimmy Vulovic.

Fakta

Om skribenten

Jimmy Vulovic är kulturskribent, forskare och föreläsare. Främst har hans forskning ägnats åt att studera propaganda.

Två böcker inom detta område har han hittills gett ut: ”Propaganda: Historia, teori och analys” (2017) och ”Propagandans berättarteknik” (2016). För närvarande arbetar han på två böcker, en om propagandapoesi, en om litteraturläsning och klass.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.