Jungstedt, Mari: "Den döende dandyn"

Ett gott råd innan du börjar läsa boken – ta en titt på tavlan med titelnamnet målad av Nils Dardel. Motivet har en viss betydelse i hela mordgåtan, som än en gång utspelar sig på Gotland.

Kriminalkommissarie Anders Knutas, hans kollegor Karin Jacobsson och Lars Norrby är andra som känns igen från tidigare Jungstedtdeckare. Även den nyfikne och våghalsige journalisten Johan Berg med nytt förhållande och liten bebis har haft framträdande roll förut.

Intrigen den här gången utspelar sig i konstvärlden och en medelålders populär och välkänd gallerist i Visby hittas hängande från en av ringmurens största portar, Dalmansporten.

Han har strypts och någon har haft det stora besväret att hänga upp offret i den fem meter höga öppningen – hur det gick till får man aldrig veta riktigt. Det visar sig att mannen ifråga varit på väg att lämna sin fru och hade i hemlighet sålt galleriet och köpt en exklusiv lägenhet i Stockholm. Och mycket är dolt i den här världen, såväl sexuella läggningar, promiskuöst leverne, tavelhäleri på högsta internationella nivå och så förstås den ytterst välutförda kuppen mot Waldemarsudde där just "Den döende dandyn" stjäls.

Jungstedt mässar konsthistoria så det står härliga till, mycket är intressant och kanske det bästa i hela boken. För övrigt är språket inte av någon högre klass, spänningen försumbar, karaktärerna ointressanta, och upplösningen förvisso inte helt väntad men att något hemskt ska komma att hända de sista sidorna är klart som korvspad.

Däremot lyckas de föredömligt korta kapitlen hålla ångan uppe en aning, kanske händer något mer spännande än en förlovning på Fårö eller en kollega som vill säga upp sig när nästa kapitel tar vid?

Tidigare böcker har omarbetats till filmmanus och spelats in av ett tyskt produktionsbolag på Gotland i sommar – de lär ju älska den svenska naturen – och det blir säkert bra, för alla ingredienser som en formulär A-deckare ska innehålla finns med. Men någon större litteratur eller ens pulshöjare är "Den döende dandyn" knappast, snarare en gäspning.

Lotta Tholin