Känslan av något okänt

Kultur Artikeln publicerades

I Malin Schönbecks värld finner Isac Nordgren en känsla av något främmande. Just nu är denna värld aktuell i Sölvesborgs konsthall.

Sölvesborgs konsthall fortsätter hösten med Malin Schönbeck, bosatt i Maglehem. Hon har hittills blivit mest uppmärksammad för sina objekt gjorda av ull eller lin men jag fastnar direkt för det stora antal teckningar som hon visar som ett komplement till skulpturerna.

Bilderna är snabbt och till synes spontant tecknade i blyerts med blygsamma inslag av färg från pastellkritor eller pennor. I vänstra delen av utställningsrummet innehåller flera av teckningarna vad som liknar stängsel och här finns också former halvt klädda med borst eller hår. En bild är ett utsnitt av två konverserande kvinnor som syns från en bit ovanför midjan och neråt. Samtliga bilder tycks vara fragment av en större helhet.



Teckningarna samsas härmed bland annat ett stort verk i rosa ull som betraktaren kan hänga på sig själv medan de bikupe- eller getingboliknande verk som Schönbeck blivit uppmärksammad för hänger i den högra delen av lokalen. Ett av verken, som hon också ställde ut på Landskrona konsthall i somras, hänger ner från taket medan fler mindre objekt sitter på väggarna.

Bäst är två små bon allra längst in i lokalens högra hörn som integrerar sig med väggen. Det går knappt att urskilja de vita strukturerna från den vita bakgrunden, en effekt som förstärker det hotfulla som finns i Schönbecks verk. Hennes bon kan vara puppor som skvallrar om kommande eller redan försvunna livsformer. De bär på känslan av någonting okänt, en infektion eller smitta.

På den här sidan av lokalen ser teckningarna annorlunda ut. De visar förvrängda objekt som liknar möbler, fast sedda ur ett barns perspektiv. Tingen tycks utstuderat tvådimensionella, vridna till oigenkännlighet.



I mitten av lokalenhar ett antal skulpturer placerats på metallstafflier varav en i rosa ull starkt påminner om en hjärna. Verket "Filt, Linne" består av två nästen som hänger tillsammans urlakade på en krok medan ytterligare tre bon på stafflier tycks vara tömda, som ballonger utan luft. Två verk, med titeln "Tovad ull", består av montrar uppsatta på väggen fullpackade av rullar i rosa ull. De liknar en annan sorts ödsliga rum, som hylsor eller ytliga gångar.

Schönbecks utställning är väldisponerad och tematiskt sammanhållen. Hon arbetar med små gester, med viskningar, tecken. Färgmässigt är utställningen oerhört sparsmakad, rummen domineras av vitt, rosa och beige med endast små inslag av blågrått i den högra delens teckningar. Trots att de använder väsentligt skilda material så påminner Schönbecks formspråk mig om Åsa Lindsjö som förra året ställde ut i samma lokaler. De båda konstnärerna lyckas skapa samma balans av estetisk direkthet och en underliggande kontext som lockar till tolkningsmöjligheter. De skapar fantasier om något underliggande främmande, oförklarligt och hotande.