Annons

Kärlek, hat och husköp – Chris Kraus låter allt gå åt skogen igen

Chris Kraus är tillbaka med ”Summer of hate”, efter succén med den tämligen skogstokiga ”I love Dick”. Recensenten Aase Berg gillar det mesta hos den amerikanska kultförfattaren.
bokrecension • Publicerad 25 maj 2019
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Foto: Johan Sandberg

Summer of hate

Roman

Författare: Chris Kraus

Förlag: Modernista

Översättning: Jenny Högström

Att hitta på boktitlar är en konst. Den amerikanska författaren Chris Kraus kan den. Hennes genombrottsbok hade titeln ”I love Dick”, en lyrisk essäroman där huvudpersonen stalkar den komplett ointresserade Dick med mängder av påflugna brev och gränslösa resonemang om besatthet och pinsam passion. Kraus är bra på att intellektualisera skam, nojighet och jobbiga beteenden.

Nu har en av hennes senare romaner kommit på svenska i utmärkt översättning av Jenny Högström. Den har titeln ”Summer of hate”, alltså en parodi på hippierörelsens summer of love.

Annons

Men huvudpersonen Catt är ingen hippie, även om hon kan verka rätt planlös. Hon jobbar som konstkritiker, umgås mest med kulturarbetare och filosofer och har en skara fans i konstvärlden: ”killar med Aspergers, tjejer som blivit intagna för psykisk sjukdom, lärarassistenter som inte skulle kunna få någon anställning, lapdancers, självskadare och horor.” När ”Summer of hate” tar sin början har hon dessutom alltmer börjat ägna sig åt fastighetsaffärer – hon köper gamla rassliga hus på konstiga ställen och gör dem beboeliga, vilket innebär att hon måste hålla sig med anställda, ofta ur underklassen.

”Catt gör en roadtrip, dels för att fly från en man det har skurit sig med, dels för att styra upp sina hopplösa anställda.”

En av krockarna i ”Summer of hate” står alltså mellan neurotisk kulturmedelklass och white trash, pundare och ursprungsbefolkning: ”Catt hade aldrig haft för avsikt att vara socialarbetare, men uppenbarligen hade alla utanför konstvärlden antingen bott i en VAN eller suttit inspärrade.”

Catt gör en roadtrip, dels för att fly från en man det har skurit sig med, dels för att styra upp sina hopplösa anställda. Hon hamnar bland annat i Albuquerque och Phoenix, den senare ”en stad bestående av galningar och huggormar och inget ställe som mindes medborgarrättsrörelsen”.

Såväl Catts kringflackande som hennes lite väl spontana husköp och relationer kan verka råddiga, men rent ekonomiskt vet hon vad hon gör eftersom hon just börjat dra in grova pengar på sina affärer. En av många behållningar med den här boken är att Kraus skriver ingående och intressant om pengar, ett ämne som annars inte är så hett i litteraturen.

Dessvärre kombineras Catts ekonomiska väderkorn med en osviklig förmåga att bli lurad, bland annat av sina anställda och särskilt av tvivelaktiga affärsmannen Tommy som sköter hennes räkenskaper men samtidigt snor hennes pengar. Hon låter honom hållas eftersom han gör det med charm: ”Hon hade varit punkmorsa så länge att hon nu kände sig som punkmormor.”

”Jag känner igen typen – schysta snubbar som framstår som goda och jämställda och som ser sig själva som ansvarstagande”

Den mest intressanta personen i boken är dock Paul – en anställd som omvandlas till älskare. Trots alla misstag han har begått under drog- och alkoholrus är han som nykter hårt kämpande och genuint sympatisk, och Catt slåss för att han ska kunna plugga psykologi trots att han har avtjänat ett fängelsestraff. Tyvärr blir hon alltmer indragen i hans oförmåga att tänka strategiskt.

Jag känner igen typen – schysta snubbar som framstår som goda och jämställda och som ser sig själva som ansvarstagande, men som ändå, liksom omedvetet, ställer till krångel som andra måste städa upp. Eftersom Paul inte tar tag i problemen från grunden hinner det destruktiva livet ikapp honom. Han har till exempel ”glömt” ett brott han begick i en annan delstat; han ”råkar” åka in i denna delstat och blir haffad, varpå Catt – vid det här laget gravt medberoende – lägger ner ohyggliga pengasummor på att få honom fri.

Paul saknar alltså konsekvenstänkande och solid planeringsförmåga (en vettig strateg blickar inte bara framåt utan även bakåt och har koll på vilka problem som kan komma att bita en i svansen) och hemfaller alltför ofta åt ad hoc-lösningar. Hans goda föresatser imploderar i strul och Catt måste hela tiden släcka hans bränder.

”Men sammantaget är ”Summer of hate” ändå en fruktansvärt intelligent, rapp och rolig bok”

”Summer of hate” är på så vis en fascinerande skildring av kärlekens medberoende. Om det nu ens rör sig om kärlek mellan Catt och Paul. När vi i början får en redogörelse för Catts tidigare förhållanden (plus förhållandet med filosofen Michel – hennes ”inte-riktigt-före-detta man”) är texten betydligt mer laddad. Särskilt gäller det hennes relation med mytomanen och BDSM-partnern Nicholas som kan konsten att försätta henne i ”deliriskt tillstånd”. Attraktionen till Paul klaras däremot av på några meningar, sen handlar deras förhållande mest om logistik och juridik – lite blekt, kan man tycka.

Men sammantaget är ”Summer of hate” ändå en fruktansvärt intelligent, rapp och rolig bok, och de dysfunktionella karaktärerna är samtidigt både krasst och kärleksfullt skildrade. Dessutom är det inte enbart de röriga personernas fel att allt skiter sig. Romanen är också politisk – en systemkritisk analys av klasskillnader och det amerikanska samhällets inbyggda hinder mot individens återhämtning efter en fuck-up.

Hatet i titeln är alltså inte riktat mot människorna, hur besvärliga de än är. Det är riktat mot det amerikanska systemet.

Aase BergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons