Klemets skriver långdikt med nerv
Poeter har alltid gillat andra poeter, gärna äldre, helst döda. Kennet Klemets, kännare och översättare av franskspråkig poesi, kan i sitt nya diktverk "På dess naturliga plats" plötsligt låta en rad låta som så: "Cendraaaaaaaaaaaars!" Det är med stor sannolikhet en konkret och osedvanligt vacker hyllning till Blaise Cendrars (1887–1961). Tolv a:n skall det vara.
Dussinet fullt av små a – enligt ett betygssystem som gällde på diktarens föräldrars tid – får också Klemets för denna löst sammanhängande långdikt där äckel varvas med ömhet, språkrytm med skarvar, begär med skönhet, absolut närvaro med tugg och hugskott. Diktaren vill omfamna allt och räds varken Jesus eller Lars-Inge Svartenbrandt, Hillary Clinton eller Gud. Som vore han en världstillvänd mystiker, eller hörspelsförfattare i vardande. Omtagningar sker, de enskilda satserna ömsom kommunicerar och replikerar ömsom repellerar eller sluter sig kring själva utsagan, det hemliga.
Eftersom en viss Ulf Lundell är bokaktuell kunde man kalla detta mer än tio gånger kortare verk för den tuktade och förädlade versionen. Men det vilda och osäkrade vinner: "Vi pratade och skrattade, sen kom den där underbara, ljusa idén på tal, att köra rysk roulette."
