Vördnad inför naturens magi

Mona Petersson kallar sin del av utställningen, inhyst på andra våningen, för ”Mot naturen”. Det är en mångtydig titel och det är osäkert vems motstånd eller riktning som avses.

Petersson närmar sig naturen som en vetenskapsman, något hon har gemensamt med den uppmärksammade konstnären Carl Boutard, men där Boutard lägger fokus på det rent estetiska är Petersson mer en sökare och utforskare. Hennes mål tycks vara att dissekera naturens väsen. På svagt upplysta podier ligger objekt i material som vax, gips och gasbinda. Utifrån deras former och titeln ”Spjälkning 1–4” tolkar jag verken som modeller av magar, troligen en idisslares inre organ.

På högra väggen sitter en lång hylla i metall med glasburkar, flaskor och andra behållare med olika ämnesprov från naturen. När jag närmar mig hyllan krasar några torkade stjälkar under mina fötter. Petersson kallar verket ”Still Leben” vilket här blir en bokstavlig etikett på de torkade utsnitt som ryckts bort från sin naturliga miljö.

I det inre rummet står två montrar med uppradade objekt som bär titlarna ”Fröbehållare” och ”Instrument”. Ovanför den bortre montern står frasen ”Make peace with the earth” textad, på motsatta väggen ”Det vita i blomman är luft”.

De till synes själlösa objekten laddas med ett vidare budskap och det poetiska inslaget i Peterssons formella konst blir än starkare i hennes bästa verk, Landskap, som breder ut sig över det allra innersta rummets golv. I halvdunklet har Petersson skapat vad som lika gärna kan ses som en matta eller en kartbild av kardborrar. Kardborrarnas vackra men samtidigt bortvisande yttre bildar en scen, en ö, som tar Peterssons konst vidare, bortom laboratorium och kuriosakabinett. Petersson tycks upptagen kring vad som händer när en organism möter människohanden.

En våning upp visar Ann Blom, numera bosatt utanför Gärsnäs, ett stort antal nya målningar. Merparten är målade med lackfärg på akrylglas. Genom att arbeta i mer än ett lager lyser färgen genom och skapar spännande effekter. Det är en teknik som exempelvis Astrid Svangren också använder men i övrigt är de två vitt skilda konstnärer.

Särskilt Bloms större målningar, med motiv från barndomens skärgårdslandskap, imponerar. Hon målar på ett flyhänt och lätt vis där vattenspeglingarna i motivet skapar en avbild inuti avbilden. Hennes målningar ser ut att vara gjorda i ett och samma moment samtidigt som de rymmer flera formmässiga lager.

Även i serien ”Ängarna”, som består av åtta mindre verk, jobbar Blom i flera lager. Serien är hennes mest fria och abstrakta, och det är tydligt att hon känner sig hemma i ett måleri som rör sig på gränsen mellan konkret och abstrakt. När hon blandar in mer rent figurativa element som i ett par bilder av stubbar och serien ”Södra Uddarna” fungerar det inte lika bra.

En av utställningens största förtjänster är att Blom och Petersson passar så väl ihop. Båda närstuderar naturen, om än på helt skilda sätt, och förenas i en vördnad inför naturens magi, en vilja att förstå det okända.

Bäst är de båda när de hänger sig åt formen och släpper sin konst fri, som i Peterssons landskap och Bloms mest abstrakta måleri. På det hela taget är det två mycket fina utställningar som tillsammans skapar en raffinerad, tystlåten och vacker helhet.