"Kritikern behövs mer än någonsin"

Kultur Artikeln publicerades

Vem behöver en kritiker? var den något provocerande rubriken till en krönika av Anders Mildner i förra veckan. Skribent och bibliotekarie Tomas Lidbeck anser att en kritiker behövs mer än någonsin i dagens svar. Och Mildner replikerar direkt.

Vem behöver en kritiker? Det undrar Anders Mildner i en artikel på denna sida den 15 februari. Sen följer de gamla vanliga argumenten som bara alltför många propellerskallar idisslat till leda de senaste åren: Allt finns på nätet ett musklick bort, det är en skön ny värld där du konsumerar exakt det du vill konsumera. Automatgenererade tips översvämmar dig och när de inte räcker till så tar du hjälp av vänners spellistor.

Det är braoch det är inget fel i det, så länge man också öppnar sig för det andra. Gör man däremot inte det hamnar man lätt i ett tillstånd som liknar solipsism. En groteskt självgenererande självbekräftelse där inga andra impulser än de som bekräftar det man redan vet eller kan, har en chans att tränga igenom. Så egentligen besvarar Mildner sin egen fråga. Den djuplodande kritiken behövs mer än någonsin för att vara ett alternativ till en nätkultur med narcissistiska drag. Frågan har även en existentiell dimension. Vill man som individ göra ett medvetet val eller nöjer man sig med att föras med av en ström av infotainment och skräddarsydd underhållning?

I sammanhanget är det också väsentligt, inte minst för landets tidningsredaktioner, att bena ut begreppen, att dra en rågång mellan konst och underhållning. Underhållning är inte sällan gjord för passiv konsumtion, konst kräver oftast lite mer, även av mottagaren. Den seriösa kritikerns främsta uppgift är att analysera, ge bakgrund till och fördjupa konstupplevelsen, vare sig det handlar om musik, bildkonst eller litteratur. Agneta Pleijel beskrev nyligen en liknande syn på litteraturkritikern i boken ”Litteratur för amatörer”. En amatör som i sammanhanget alltså inte ska uttolkas som dilettant, utan som älskare.

    Svaret blir således ja.Vi behöver de uppfordrande älskarna/älskarinnorna, de som kan skriva kritik som ser längre än det subjektiva tyckandet, som ger bakgrund och väl underbyggda argument och nya infallsvinklar som bidrar till att öka förståelsen för ett verk. Kort sagt, pålästa kritiker som öppnar ögon och öron och som kan visa på konst, litteratur eller musik som vi kanske ännu inte känner till existensen av, konst som inte nödvändigtvis med automatik genereras av sökmotorer eller återfinns i privata chatrum. Motfrågan blir: Har vi egentligen råd att inte ha kvalificerade konstkritiker?

    Tomas Lidbeck

    ---------------------------------------------------------------------------------------------
    ”Kritiken kommer att bli onödig om den inte förändras”

    När det gäller kulturkritik har vi två val.

    Antingen kan vi sätta oss in i den digitala utvecklingen och försöka förstå vad den innebär, eller kan vi välja att blunda och reflexmässigt slänga ur oss föraktfulla kommentarer i försök att få dem att låta som argument.

    Automatiseringsprocesserna går oerhört snabbt framåt. Men Tomas Lidbeck är inte ens intresserad av att ta reda på hur de fungerar eller vad de kan göra. Han nöjer sig istället med att än en gång sprida den befängda myten att de kommer att leda till sämre val: en groteskt självgenererande självbekräftelse där inga andra impulser än de som bekräftar det man redan vet eller kan, har en chans att tränga igenom.

    Ironiskt nog visar handärmed exakt vad som är problemet i dagens kulturdiskussion – den bristande insikten, oviljan att problematisera och möjligheten att komma undan med häpnadsväckande grunda analyser så fort det handlar om den digitala utvecklingen.

    Dilemmat för den traditionella kritiken är att den till stor del har förvandlats till korta konsumtionstips. Dessa kommer aldrig kunna konkurrera med autogenererade konsumtionstips anpassade efter din personliga smak.

    Den stora fråganhandlar då om hur kritiken bör se ut för att fortfarande vara relevant. Här är jag bekymrad. Jag är nämligen övertygad om att kritiken kommer att betraktas som fullständigt onödig om den inte förändras och fördjupas. Vilket för övrigt är exakt den utveckling som vi just nu ser i majoriteten av landets landsortstidningar. Kritikerna är på väg ut från majoriteten av tidningarna.

    Spelar denna förändring någon roll för Sverige? Ja, jag tror det. Är den demokratiskt problematisk? Ja, jag tror det.

    Om man överhuvudtaget bryr sig om den utveckling som nu pågår bör man kanske ägna lite tid åt att sätta sig in i ämnet. Även om det är så mycket enklare att kräka ur sig plattityder om propellerskallar som sjunger nätets lov.

    Anders Mildner