Krönika över liv och släkt

Kultur

Berättelser, citat, upplevelser och fotografier blandas och delas ut i Alberte Brembergs fragmentariska bok ”Tidebok”. Kulturskribent ÅM Hellman läser en krönika som också är en form av bönebok.

Artikeln publicerades 15 mars 2013.

Författaren och förlaget upplyser att enligt Svensk Ordbok betyder tidebok ”krönikeartad historisk framställning av viktigare inträffade händelser”. Men tidebok är också vad man kallar katolska böneböcker.

Alberte Bremberg, som är journalist och översättare, debuterar på Sveriges mest utpräglade DIY – do it yourself-förlag Aglaktuq med en bitvis fragmentariskt lyrisk krönika över liv och släkt.

Det är minnesfragment i dess mest oförstörda form, frikopplat från kronologi och rum men paradoxalt nog då också i dess mest raffinerade form. En lyrik som är som tingen, dess betydelse må förändras av tidens gång, men de finns dock kvar för diktjaget att beskåda. Berättelser, citat, upplevelser, fotografier som blandade huller om buller i låda.

Vad diktjaget gör, den ton och stil som präglar ”Tidebok” är avståndstagande eller i alla fall avvaktande. Texten har en tendens att spekulera, vilket skapar språkliga motsatsförhållanden som till exempel denna inledning, ”sannolikheten för detta är inte mindre trolig...”

”Tidebok” består av nio delar om man räknar med prolog och epilog. Det är i de sistnämnda som möjligheten att läsa verket som bönbok är tydligast. Men det är ingen uttalad Gud som diktjaget vänder sig till utan ett Du. Passager som; ”Men under dina andetag immade bokstäverna jag skrivit så fort igen” och ”Det du gör för att du kan det. Breder dina vingar över Stockholm och tar ett liv” gör att jag tolkar att det är tiden diktjaget vänder sig till.

Emellanåt ärBrembergs lyrik lika slagfärdig som tillkrånglad. Allra bäst är del VI, där de fragmentariska elementen bildar en mer komplett språkdräkt, utan att för den skull förlora språkets komplexitet eller Brembergs kvicka humor.

Det är avsnitt som detta...

”Min moster som, likt en Sonja Henie, skulle vilja men inte törs, åka kana på de bruna slejfskorna över det blankt polerade marmorgolvet. Och stängda dörrar i den trånga men kliniskt upplysta korridoren.”

... som gör ”Tidebok”, trots det ibland tillkrånglade, till en läsvärd upplevelse.