Lottospelaren i Brösarp
Arturas Bumsteinas står bakom bardisken på Neon gallery, dricker kaffe och cola. Jag beställer en Stockhausendrink. Tyvärr, vi har inte ingredienserna, svarar han.
Bland den litauiske musikern och konstnären Bumsteinas verk finns just drinkar á lá Stockhausen, den tyske tonsättaren som var en egensinnig föregångare under hela sitt skaparliv. Dog för ett knappt år sedan. Egentligen hade han inte tänkt dö redan, hans plan var att bli 140 år, säger Bumstein-as. Men varför förvandla Stockhausens partitur till drinkar?
- Det handlar inte om att just hans musik har haft en speciell betydelse för mig, däremot är jag besatt av det monumentala. Som Wagner, Stockhausen eller vissa byggnader. Jag kan inte göra något monumentalt själv, däremot kan jag förvandla andras storhet till min, mindre och annorlunda nivå. Jag tycker om kontrasten mellan det monumentala och det mer amatörmässiga man kan göra själv. I två gånger en månad - maj och september - har Arturas Bumsteinas haft Neon och Brösarp som utgångspunkt för sitt skapande. Kontakt med österlengalleriet fick han av en tillfällighet via ett danskt galleri. En länk på deras hemsida ledde honom till Neon, som visade sig ha samma intressen som honom; möten mellan ljud och konst, och en verksamhet präglad av öppenhet och experimentellt utforskande.
Så när en inbjudan om en vistelse kom tvekade han inte. Efter en intensiv ljudfestivalperiod i Riga i våras lämnade han för lugnet i Brösarp. Kontrasten var tydlig och givande.
- Jag var så trött när jag kom, men här var allt så vackert. Havet, skogen, Kivik... Jag reste runt med öppna ögon, och blev inspirerad av en rad olika saker.
Av vad kan man se i den utställning som öppnar i morgon. Här finns en personlig videodagbok, där Arturas Bumsteinas har valt ut och bearbetat sju minuter ur ett fem timmar långt material. Här finns en film med egna modeller och mönster utifrån ett äldre vykort från Atonium i Bryssel, inköpt av Bumsteinas på en skånsk loppmarknad. Och här finns några tonsatta lottorader, "Lotto Beats". Vardagen tar plats i hans verk, omvandlad till något annat. Det är också mer det vanliga, än diverse kulturinstitutioner, han sökt under sina österlenska utflykter.
- Det dagliga livet är mer intressant än det konstnärliga, åtminstone om man, som jag, just har befunnit sig i centrum av en stor kulturfestival. Då vill du koppla av.
Det var så Lottomusiken kom till. I en ICA-butik plockade han på sig en kupong. För honom var kupongen som gjord för komponera musik på, och genom att fylla i nummer efter ett visst mönster skapade han inte bara Lottorader, utan även ett partitur. Den rytmiska musiken är nu inspelad, raderna inlämnade. Kanske blir detta stycke hans hittills mest lönsamma. Eller inte. Så var också verkets arbetstitel "Winning Beats, Loosing Beats".
- Under systemskiftet hemma i Litauen förlorade många sina jobb och sparpengar. Under den här perioden pågick det ett hysteriskt spelande, i hopp om att vinna nya pengar. Även min mor lämnade in en rad. Så även om jag såg hur mycket Lotto det fanns i butikerna här, hade jag kanske burit med mig idén under en längre tid.
