Med plats för Münters världar – äntligen

Konst Artikeln publicerades
Gabriele Münter: ”Fräulein Ellen im Gras” (1943)
Foto: Louisiana/Pressbild
Gabriele Münter: ”Fräulein Ellen im Gras” (1943)

Tyska konstnären Gabriele Münter har hamnat i skuggan av mer namnkunniga män i den konströrelse hon kom att tillhöra under 1900-talets första hälft. Orättvist, anser kulturskribenten Thomas Kjellgren, som applåderar Louisiana för att ge hennes kompositioner gott om plats.

Expressionismen är den tyska konstens kanske främsta bidrag till 1900-talets modernism. I Dresden och Berlin arbetade konstnärerna i gruppen ”Die Brücke” i en färgrikt uppdriven, men fortsatt föreställande, expressionism medan den sydtyska konstellationen ”Der Blaue Reiter” – med säte i München och Murnau – fick en mer abstrakt och färgsymbolistisk inriktning.

Gabriele Münter (1877-1962) var en av de tongivande konstnärerna i ”Der Blaue Reiter”. Tillsammans med Vasilij Kandinskij, Alexej von Jawlenskij, Marianne von Werefkin, Franz Marc, August Macke och Paul Klee. Trots att hon har en både stor och varierad produktion så är hennes konst ändå förvånansvärt okänd.

Det är främst Kandinskijs närvaro som har bestämt eftervärldens historieskrivning och eftersom Münter och han, under en tid, var ett par har hon fått finna sig i att leva i slagskuggan av det banbrytande manliga ”geniet”: ”Jag var i mångas ögon endast ett onödigt bihang till Kandinskij. Att en kvinna kunde ha en originell och äkta talang och vara en skapande människa i egen rätt, det glömmer man gärna”.

Nu råder Louisiana bot på denna besvärande enögdhet genom att i en stor, välkommen och genomarbetad utställning presentera Gabriele Münter i helfigur. Medvetet har man lagt den kronologiska framställningen åt sidan och i stället rör man sig tematiskt inne i hennes bildvärldar. Det är bra! Tydligt ser man då också hennes utveckling: från stämningssökande senimpressionist till en färgrikt utlevande expressionist. Vi ser hur hon rör sig från den reducerade och konturskarpa realismen i den så kallade ”nya saklighetens” stil till den totala abstraktionen.

Motiven återkommer med regelbundenhet: landskapen, porträtt och stilleben, maskiner och den arbetande människan. Men samtidigt slår Münter bestämt fast: ”Jag var aldrig intresserad av att vara bara modern – jag menar att skapa i en ny stil. Jag målade helt enkelt i den stil som passade mig bäst”.

Tidigt utvecklar Münter ett känsligt öga för bildkomposition, hur linjer och ytor kan samspela i ett färgrikt landskap. Hur ett synfält får djup och kan ge oväntade perspektiv. Men där det inte bara gäller att ”avbilda” utan att medvetet söka sig fram till sammanhang och förenkling.

Detta upplever man tydligt i den serie fotografier som hon tar under åren 1898-1900. Bilderna är både överraskande komponerade, motivmässigt intressanta och stilsäkra. Efter att båda föräldrarna tidigt dött åker hon, tillsammans med sin äldre syster, på en längre resa i USA där hon bland annat träffar släktingar. Hon får en kamera i gåva och med hjälp av denna dokumenterar hon sina upplevelser och skapar samtidigt serier av självständiga fotografier. Detta markerar också den första viktiga konstnärliga plattformen för henne.

Gabriele Münter: ”Kahnfahrt” (1910)
Foto: Louisiana/Pressbild
Gabriele Münter: ”Kahnfahrt” (1910)

Tidigt i utställningen ställs vi inför målningen ”Roddtur”, från 1910. Murnaus alplandskap glöder och i fören på båten står den upphöjde kaptenen själv, Kandinskij som en riktig härförare. Kvinnan som ror är förmodligen Münter och väninnan von Werefkin och barnet blickar storögt mot betraktaren. Med facit i hand blir det här en mycket symbolladdad målning.

Münters perspektiv på Kandinskij är annars befriande fyllt av humor och distans. I den underbara målningen ”Kandinskij och Erna Bossi till bords” möter vi en välklädd Kandinskij som med lyft hand undervisar den, utan ansiktsdrag, lyssnande Bossi. Under bordet avslöjas en konstnär som gärna slappnar av med benvärmare och kortbyxor. I en annan målning ser vi hur Jawlenskij är på väg att nästan utplåna sig själv när han tvingas lyssna till Kandinskijs ändlösa, teoretiska utläggningar. Förmodligen är det partier av boken ”Om det andliga i konsten” han får förklarade för sig.

Münter och Kandinskij hade träffats på Phalanx målarskola i München. Han var lärare och hon elev. Snart utvecklades också en kärleksrelation mellan dem, men eftersom Kandinskij var gift tvingades de leva ett både hemligt och kringflackande liv. Detta tog dem bland annat till Tunisien och Frankrike och erfarenheterna återspeglade sig genast i deras konst. Man anar landskap fångade i det afrikanska ljusskimret och från Paris spårar man de färg och ytbehandlingar som Matisse och Cezanne utforskade.

Gabriele Münter: ”Stilleben vor dem gelben Haus” (1953)
Foto: Louisiana/Pressbild
Gabriele Münter: ”Stilleben vor dem gelben Haus” (1953)
Gabriele Münter: ”Haus in Schwabing” (1911)
Foto: Louisiana/Pressbild
Gabriele Münter: ”Haus in Schwabing” (1911)

I den lilla byn Murnau får de till slut viktig fristad och det är här – i det gula hus som Münter köper – som arbetet med ”Der Blaue Reiter” tar form. Titeln till den programmatiska kalendern, med texter och bilder, hämtades från en målning av Kandinskij men kanske också från de nya färgskalornas symboltyngda användning när till exempel Franz Marc hämningslöst målar sina vilda, blåa hästar.

Första världskriget satte brutalt stopp för arbetet i det konstnärliga kollektivet. Kandinskij fick resa tillbaka till Ryssland och han och Münter planerade att återförenas i det politiskt neutrala Sverige. Där hade de redan etablerat viktiga kontakter: med Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald och inte minst Gummesons konstgalleri. Kontakter som säkert också förmedlats av Herwarth och Nell Wallden, som drev den viktiga tidskriften och galleriet Det Sturm.

Münter kom att vistas sammanlagt fem år i Skandinavien innan hon återvände till Tyskland och Murnau 1920. Hon väntade förgäves på sin Kandinskij som emellertid brutalt svek henne när det visade sig att han gift om sig med en rysk kvinna. En målning från Bornholm, några små teckningar i barnböcker och affischen till hennes utställning på Den Frie i Köpenhamn 1918 är i stort sett det enda som representerar den här tiden i utställningen.

I sviterna av den smärtsamma frigörelsen från Kandinskijs inflytande lyckas Münter ändå orientera sig i helt nya riktningar med sin konst. För mig är det några av de målningar som hon, i slutet av 1920-talet, utför i den så kallade nya saklighetens anda som, tillsammans med fotografierna, får den största auktoriteten i hela den här utställningen. Färg och form förenas i ett välbalanserat samspel i några av porträtten och hennes stilleben lyser av en reducerad självklarhet.

Gabriele Münter: ”Marianne von Werefkin” (1909)
Foto: Louisiana/Pressbild
Gabriele Münter: ”Marianne von Werefkin” (1909)

Münters porträtt har genomgående en stark lyskraft. Inte minst gäller det de djärva färgkombinationerna i det sturska porträttet av Marianne von Werefkin. Men även i den säkert iakttagna bilden av den unga flickan, från 1908, får hon hela det unga ansiktet all lysa av färg och livfullhet.

Louisianas ambition att presentera spännvidden i Münters konstnärskap är naturligtvis mer än lovvärd. Men tyvärr blir utställningen avsevärt tunnare i slutfasen, på den övre våningen. Där presenteras några av hennes abstrakta 1950-talsmålningar, bilder som känns både livlösa och pliktskyldiga. Här belyses även överskådligt hennes intresse för barnets skapande och den så kallade primitiva konstens uttryck.

Intrycket är att det blir alltför spretigt och utdraget. Men hur rätt fick hon ändå inte till slut: ”Om det finns någon förståelse för konst så kommer mina verk att hänga på alla de stora museerna i världen”.

Fotografi av Gabriele Münter. Tre kvinnor i söndagskläder, Marshall, Texas 1899-1900.
Foto: Louisiana/Pressbild
Fotografi av Gabriele Münter. Tre kvinnor i söndagskläder, Marshall, Texas 1899-1900.
Gabriele Münter: ”In der Erdbeerzeit” (1919)
Foto: Louisiana/Pressbild
Gabriele Münter: ”In der Erdbeerzeit” (1919)
Gabriele Münter: ”Vom Griesbräu-Fenster
Foto: Louisiana/Pressbild
Gabriele Münter: ”Vom Griesbräu-Fenster" (1908)

Konst

Gabriele Münter

Louisiana, Humlebæk, Danmar till 19/8