Med värmen som berättarvalla

Kultur ,
Aron Anderson är föreläsare, äventyrare och idrottsman. Han har flera knep för att mentalt härda ut i jobbiga situationer.
Foto:

En varm fis på ett enormt, iskallt Antarktis inleder Aron Andersons sommarprat. Den lilla värmekällan sprider sig. Andersons sommarprat är inte käckt och klämmigt, men det smälter permafrost.

Artikeln publicerades 1 augusti 2017.

Sju år och ont i rumpan. Åtta år och en droppställning med cellgifter på födelsedagskalaset. Nio år och minnet av att rullas genom sjukhuskulvertarna – vetskapen om att nu kommer jag aldrig kunna hoppa i mamma och pappas säng igen.

Aron Anderson har ett fint bildspråk. Det är främst scener från åtta-tioårsåldern, den period då Aron Anderson har en tumör i sin kropp och ser oro i sina föräldrars ögon. Det är också den tid i livet, tror han, som tränat honom till mentala superkrafter.

Han har –bland mycket annat - bestigit Kebnekaise och Kilimanjaro i rullstol, genomfört en svensk klassiker och tävlat i fyra Paralympics.

Men strunt samma, Anderson största prestation – om en nu kan utrycka det så – är glädjen. Den lite sneda humorn förtar inte allvaret. "Cancer är verkligen ett helvete", intygar han och berättar med varm berättarvalla om sin stora rädsla för att hamna i rullstol, hur han läge klamrade sig fast upprätt vid sin rullator. Ända till han mötte Pia. "Där satt en kvinna i rullstol och var GLAD!"

Och känslan av att få provköra rumpan som inte känt underlag på ett år. "Ahh", säger Anderson och spelar Frondas "Vi bara rullar fram".

Missmod, tvivel, sorg och ilska? Visst, Anderson medger att det är omöjligt att styra sin tankar fullt ut. Hans "Sommar" ingjuter ändå energi och tacksamhet i lyssnaren. Programmet är dessutom mer av ett samtal än en monolog.

Fakta

Namn: Aron Anderson

Ålder 29

Bor: Stockholm

Gör: Förläsare och äventyrare, ambassadör för Barncancerfonden. Tränar just nu för Ironman Hawaii.

Första meningen: Jag och min vän Doug såg flygplanet som nyss släppt av oss försvinna bort mot horisonten.