Mohamad Kanina: ”Jag vill bli svensk, men samtidigt behålla mina tidigare erfarenheter. Varje människa är unik, så jag vill bli svensk på mitt sätt och inte vara en kopia av någon annan.”

Krönika ,
Svenska flaggor har plockats fram för en ceremoni under nationaldagen den 6 juno där nya svenska medborgare hälsas välkomna.
Foto: Jeanette Larsson
Svenska flaggor har plockats fram för en ceremoni under nationaldagen den 6 juno där nya svenska medborgare hälsas välkomna.

För någon vecka sedan fick Kb Mosaiks reporter Mohamad Kanina sitt efterlängtade besked. Efter fem år i Sverige fick han sitt medborgarskap. Vilken betydelse har det här beslutet? I dagens krönika ser han hur det här ger honom nya möjligheter och utmaningar, men också att hans nya land accepterar honom och hans familj. Men det är samtidigt en förändring kopplad till kultur, politik och historia.

När jag fick reda på att jag fått svenskt medborgarskap satt jag, just i det ögonblicket, och tänkte tyst för mig själv på min långa resa. Hur jag tänker på tillhörighet, identitet och framtid. Hur jag blir medborgare i samhället.

Det finns krav som man måste uppfylla för att få svenskt medborgarskap, men det handlar inte bara om ett dokument, det är en höjdpunkt i ens liv.

Jag kom hit med stor sorg, efter många års kamp för frihet. Men när folket kämpade för demokrati förvandlades det till ett krig – för mig en stor besvikelse och sorg över Syrien, som var mitt land och som är en del av mig, min barndom, min ungdom och mitt medvetande.

Vår kamp för frihet i Syrien handlade om ett medborgarskap värd namnet. Inte bara att tillhöra staten och lyda den, utan att spela en aktiv roll i samhället, med frihet och ansvar.

En av de svåraste upplevelserna i livet är att vara tvungen att lämna sitt land, kanske för evigt. Jag sa farväl till min stad som jag inte skulle återse, och till min dröm om reellt medborgarskap.

Sedan jag kom till Sverige är frågan om identitet det absolut viktigaste för mig. Både före och efter mitt formella medborgarskap.

”En av de svåraste upplevelserna i livet är att vara tvungen att lämna sitt land, kanske för evigt. Jag sa farväl till min stad som jag inte skulle återse, och till min dröm om reellt medborgarskap. Sedan jag kom till Sverige är frågan om identitet det absolut viktigaste för mig. Både före och efter mitt formella medborgarskap.”

Vägen till medborgarskapet börjar med språket, som jag studerat hårt och flitigt, oavsett vilka omständigheter jag levt under. Jag ville snabbt komma förbi stadiet ”svårt att förstå” och ”svårt att göra sig förstådd”. Språket måste erövras, det får inte vara ett hinder för möjligheten att visa och förklara mina kunskaper och erfarenheter.

Det var också spännande för mig att läsa om Sverige. Det går inte att leva med människor utan att förstå vad samhället bygger på; jag läste Vilhelm Moberg, om folkhemmet, om demokrati i Sverige.

Jag lärde känna några människor, på jobbet som journalist på Kb Mosaik och på fritiden, och började förstå allt mer om hur samhället fungerar.

Efter fem år, när det var dags att ansöka om medborgarskap, väcktes frågan om identitet: Vem är jag? Eller – Vem blir jag?

Jag är övertygad om att samhället är en del av oss, liksom vi är en del av samhället.

”Att bli svensk” var den konkreta frågan om identitet. Men vad betyder det? Jag vill bli svensk, men samtidigt behålla min bakgrund och mina tidigare erfarenheter. Varje människa är unik, så jag vill bli svensk på mitt sätt och inte vara en kopia av någon annan.

Det fungerade inte att jämföra med mina erfarenheter i Syrien. Att vara syrisk påverkas mycket av politiken. Regimen ville kategorisera oss, skilja mellan dem som lyder och dem som är missnöjda. De som är lojala mot regimen är de riktigt syriska. Det går inte att tala om ett reellt medborgarskap under diktaturen. Och den erfarenheten är inte relevant i en demokrati som Sverige.

Jag tvekade och var osäker på hur jag kunde närma mig den nya identiteten. Efter ett tag fick jag ana vad ”svenskhet” är, via mina relationer och mina ansträngningar att se, höra och analysera.

Lagen om svenskt medborgarskap.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Lagen om svenskt medborgarskap.

Under åren här i Sverige har jag börjat anamma mer och mer av svenskheten, jag har börjat anpassa mig till att leva i ett fritt, demokratiskt samhälle. Jag börjar bli mer tolerant, att respektera dem med annorlunda seder och traditioner, och lära mig av dem. Att bli mer positiv, att förstå vad konsensus, och ”lagom” innebär.

Nu kan jag säga att jag förstår utmaningar som Sverige har, bland annat med de nya svenskarna och deras svårigheter. Vi alla drömmer om att leva i ett fritt land, men det krävs att man tar ansvar för det. Att bli fri betyder att få makt, men också att ta ansvar.

Jag tycker om humaniteten i svenskheten och förstår människornas olika behov och intressen.

Jag har börjat säga att jag är ”svensk–syrisk ” eller ”svensk–arabisk”, men även den sammansättningen kan man utveckla. Ju mer jag förstår samhället och människor här, desto mer känner jag att det finns många saker som är gemensamma. Att vi liknar varandra mer än vad vi tror. Bakom allt finns det en människa som söker efter att tillfredsställa sina grundläggande behov av kärlek, värme och framtidsmöjligheter.

Jag är fortfarande på min resa mot allt vad medborgarskapet innebär, men bara av att nämna ordet känner jag trygghet, att jag ska bygga mitt liv här. Det är något som får mig att alltid känna tacksamhet mot Sverige, mitt nya land, att få lära känna det och lära mina barn om det.

Det är rätt att jag tänker på medborgarskapet som ett begrepp laddat med politiska, kulturella och historiska aspekter. I slutändan betyder medborgarskapet att man bor på en plats där man blir en människa bland andra människor och de blir en del av en själv. Människorna, språket, händelserna, platsen; allt blir en del av identiteten som är en känsla och ett förhållningssätt till omvärlden.

För mig är det svenska medborgarskapet en ny väg till framtiden, med många möjligheter, men med många utmaningar också. Att samhället accepterar mig, min fru och mina barn.

Det sägs att det krävs tre generationer för att bli svensk. Det har jag svårt att acceptera. Jag vill vara svensk på ett kreativt sätt, på mitt sätt, inte som någon annan.

Mohamad Kanina är journalist på Kb Mosaik.
Foto: Bosse Nilsson
Mohamad Kanina är journalist på Kb Mosaik.

 

Mohamad Kanina.
Foto: Bosse Nilsson
Mohamad Kanina.

Lite mer

Om krönikan

Varje fredag publiceras en krönika på kultursidan. Idag skrivs den av Mohamad Kanina, journalist, uppvuxen i Syrien, bosatt i Kristianstad. Arbetar idag på Kb Mosaik, en del av Kristianstadsbladet.

Nästa fredagskrönika skrivs av författaren och skribenten Therese Uddenfeldt.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.