Mysigt om malmfälten i fin lyrikdebut

Kultur Artikeln publicerades
David Väyrynens debutdiktsamling är läsvärd, tycker BT:s recensent.
Foto: Daniel Olausson
David Väyrynens debutdiktsamling är läsvärd, tycker BT:s recensent.

Poesi och de norrländska malmfälten – hur går de ihop egentligen? Alldeles utmärkt, tycker Andrés Stoopendaal som läst David Väyrynens debut.

Marken

Genre: Poesi

Författare: David Väyrynen

Förlag: Teg Publishing

I sin debutdiktsamling "Marken" skildrar David Väyrynen män och kvinnor från de norrländska malmfälten, deras otidsenliga jämnmod, självständighet och solidaritet.

I teveprogrammet Babel nämnde Väyrynen hur han med "Marken" velat skriva en berättelse om jämnmod. Synonymer: lugn, ro, fattning, och så vidare. Jag tänker att han lyckats och att man även skulle kunna säga att låneordet "cool" passar väl för att beskriva några av de – ofta extremt oneurotiska – karaktärer som skildras i Väyrynens debut.

En av de i mitt tycke mest charmiga texterna heter Kaikkinens bedrifter och beskriver en person som kokade sin första kopp kaffe när han var blott fyra år. Tio år senare kör han ner i diket med sin cykel och slår ut en tand, men som den perifera hjälte han är känner han ingen tilltro till tandläkare eller någon expertis:

"Varför ska jag låta andra / laga vad jag själv kan laga, / bara för att dessa andra / bättre klär i vita rockar?" / Kaikkinen, hän tog då tanden / fäste den med Plastic Padding.

Senare i livet hugger Kaikkinen en kamrat med kniv (för att denna talat illa om en väns familj) och flyr till skogs. Möjligen är Kaikkinens bedrifter den mest brutala av berättelserna i "Marken". För mycket är närmast överdrivet mysigt. Men ändå bra.