Nya bilder ur Karin Boyes liv

Kultur
Foto:

Karin Boye – bisexuell, ja. Tog sitt liv, ja. Men det var inte hennes sexuella läggning som påverkade henne i beslutet att begå självmord. Det menar Pia-Kristina Garde som i samband med Stockholm Pride ger ut en fotobok om poeten, ”Karin Boye – och människorna omkring henne”.

Artikeln publicerades 2 augusti 2011.

LITTERATUR. I år är det 70 år sedan Karin Boye (1900-1941) dog efter en överdos av sömntabletter. Länge var hon sedan den som gav ansikte åt lesbiska kvinnor.

− Hon har varit en negativ förebild på det sättet att hon tog livet av sig. Jag vill gärna befria henne från det ansvaret, säger Pia-Kristina Garde.

Hon ser många andra saker i Karin Boyes liv som hon tror påverkade. Med boken vill hon lyfta fram att Karin Boye också levde ett gott liv. Bitvis intensivt med stora passioner.

− Det vanliga är annars att bara tragedin syns.

Och medan tidigare biografier gett en bild av Karin Boye som av andra låtit sig lockas in i lesbiska förhållanden som hon sedan skämts över, vill Pia-Kristina Garde visa på en Boye som tagit sina egna beslut förutan skam. Om hon skämdes var det i så fall över folks fördömande.

− Men visst var det tufft att vara lesbisk under hennes levnadstid. Homosexualitet avkriminaliserades inte i Sverige förrän tre år efter hennes död.

Flera av bilderna i fotoboken publiceras för första gången. Många av de avfotograferade personerna är tidigare nämnda men däremot är det flera av dem ingen sett på bild förut. Till varje foto berättar Pia-Kristina Garde om personernas betydelse för Karin Boye, vilken relation hon hade till dem, vad hon skrivit till dem och om hon skrivit om dem.

Exempelvis den unga judiska kvinnan Margot Hanel, som Karin Boye levde ihop med fram till sin död. Hon syns som liten, tunn, mörk och mycket yngre.

− Annars älskade Karin Boye kvinnor som var långa och ljusa, lika hennes mamma.

Boken innehåller också hittills opublicerade självbiografiska anteckningar som gömdes undan under många år av hänsyn till Karin Boyes mamma som levde ända fram till 70-talet.

− Anteckningarna berättar nämligen mycket negativt om modern som ett tag var alkoholist. Karin Boye skrev väldigt privat och nämner till och med onani, säger Pia-Kristina Garde, som själv fick kämpa i början för att övertyga folk om att hon inte tänkte skriva skandalsaker utan att hon var genuint intresserad av Boye som person.

− När jag började med det här arbetet 1976 tog det lång tid innan jag fattade varför alla var så svåra att nå och ovilliga att prata.

Det visade sig att så sent som 1970 hade en tidigare älskare till Karin Boye, litteraturprofessorn Victor Svanberg, detaljerat beskrivit ett samlag med Boye i en bok, vilket skapat stor skandal.

En del av Pia-Kristina Gardes drivkraft under de 35 år som arbetet med boken har pågått har varit vetskapen om att det fanns saker att hitta, fotografier, brev och personer som aldrig förr blivit intervjuade.

− Jag blev som en besatt släktforskare tio gånger om, säger hon.

Först ville hon göra en jättestor bok men tänkte om när hon insåg att då skulle hon inte hinna till 70-årsminnet av hennes bortgång.

− Därför hoppas jag på ännu ett bokprojekt med mer om Boye, men också om hur jag hittat människorna som kunnat berätta om henne.

Märkligt nog har nämligen nästan alla nycklar som lett till att dörrar öppnats, kommit ur Pia-Kristina Gardes personliga liv.

− Min första lärarinna kände en klasskamrat till Boye. En kurator jag hade som barn var bästa kompis med . . . och så vidare.

Av Olof Lagercrantz fick hon rådet att ta sig till Kungliga biblioteket.

− I korridorerna där gick det omkring gamla Karin Boye-vänner, farbröder och tanter som ledde mig vidare till fler betydelsefulla personer.

Många blev hennes personliga vänner.

− Det blev som ett sätt att leva snarare än att bara gå och hämta information och sedan gå. Det kom informativa meningar lite här och där under våra vänskapliga möten.

Själva fotografierna har hon hittat underst och längst in i deras lådor, i privata fotoalbum och bland dödsbon. Aldrig hade hon anat hur många begravningar hon skulle komma att gå på.