Annons

Nybyggarnas bäste vän – en kristianstadsbo

På 1860-talet skrevs det i europeiska tidningar om att infödingarna på Nya Zeeland var kannibaler. Vad lockade då en välutbildad tjugosjuårig kristianstadsbo att emigrera till detta avlägsna land? Författare Margit Brew, bosatt på Nya Zeeland, berättar om Bror Erik Fribergs liv.
Kultur • Publicerad 12 januari 2007
Bror Erik Friberg (1839-1878) lämnade som 25-åring Kristianstad för en äventyrlig resa till Nya Zeeland, bland annat via Rio de Janeiro. Efter några år i det nya landet fick han i uppdrag att locka dit skandinaviska skogshuggare.
Bror Erik Friberg (1839-1878) lämnade som 25-åring Kristianstad för en äventyrlig resa till Nya Zeeland, bland annat via Rio de Janeiro. Efter några år i det nya landet fick han i uppdrag att locka dit skandinaviska skogshuggare.Foto:  
Cecilia Friberg, född i Tyskland blev efter Bror Erik Fribergs bortgång ensam kvar med fem barn (fyra pojkar och en flicka).
Cecilia Friberg, född i Tyskland blev efter Bror Erik Fribergs bortgång ensam kvar med fem barn (fyra pojkar och en flicka).Foto: 
Dotter Eleanor i knät på Cecilia Friberg.
Dotter Eleanor i knät på Cecilia Friberg.Foto: 

Den 6 juli 1839 föddes Bror Erik Friberg på Västra Bangatan i Kristianstad. Pappa Nils Erik arbetade som kamrer vid garnisonen och drätselkammaren. Mamma Else Lundgren var anställd som hushållerska hos Nils Erik.

Vid nio års ålder skrevs Bror Erik Friberg in som elev vid Hertig Carls skola. Efter skolgången studerade han vid den nyetablerade Skogshögskolan vid Frescati i Stockholm. Den 26 januari 1866 gifter han sig med Cecilia Böhme i Lübeck. Artonhundratalets mitt är uppbrottens och guldfeberns era. Det var också en tid när Karl Marx (och hans anhängare) orsakade politisk oro. Emigration pågick från många västeuropeiska länder till framför allt Amerika, men det fanns också guld att gräva i Australien och Nya Zeeland.

Annons

En månad efter bröllopet - den 25 februari 1866 - går Bror Erik Friberg och Cecilia Böhme som förstaklasspassagerare ombord på segelfartyget Monarch i Londons East India Docks.

Efter en synnerligen äventyrlig färd anländer båten i Auckland, Nya Zeeland fem månader senare. Dagen därpå kan man läsa en lång rapport om resan i dagstidningen.

Vad hade förmått detta unga par att resa så långt bort från sina hemorter? Den främsta orsaken var kanske den politiska oron som då upplevdes i Lübeck.

I grannlandet Danmark blev det stor uppståndelse när statsministern och biskopen Ditlev Monrad med familj och vänner flyttade till Nya Zeeland i slutet av 1865. En trovärdig man som inte skulle välja fel land!

Dessutom var ju Nya Zeeland känt för sitt angenäma klimat. Inga kalla vintrar, gräset gror året om och det behövs varken stall eller ladugårdar. Från och med 1840-talet anlände emigrantbåtar från England i en aldrig sinande ström. När Bror Erik Friberg och Cecilia Böhme anlände till Auckland hade staden en befolkning om cirka 30000 personer. På det hela taget var relationerna fredliga mellan den inhemska maoribefolkningen och de engelska kolonisatörerna.

Det var dock viktigt att vara på sin vakt och det fanns tusentals av engelska soldater i baracker redo att försvara nybyggarnas ägor. Eftersom huvudstaden med parlament i många år förblev i Auckland så fanns där en grupp högre tjänstemän samt många förmögna affärsmän. Det är inom denna grupp som Bror Erik Friberg och hans hustru Cecilia får bekanta och vänner. Bror Erik Friberg bekantar sig med sin nya hemort. Han gör olika utflykter samt reser med ett kustfartyg söderöver för att besöka biskop Monrad, som i sitt vackra hem har ett pianoforte och en uppsättning om sexhundra etsningar och gravyrer av Rembrandt, Rubens, van Dyke och Dürer med flera. Han skapade en kulturell oas för många resande mellan Wellington och krigsområdet i provinsen Taranaki.

Under hemresan blir Bror Erik bekant med en medpassagerare, överste Russell som är styrelseordförande i ett nystartat företag där talg utvinns från gamla får som inte längre gav god ull. Fabriken var belägen i provinsen Hawke's Bay utmed nordöns östkust. Senare erbjuds Bror Erik Friberg att bli ledare för fabriken.

Innan paret flyttar från Auckland anländer Friberg junior som döps till Nils Arnold. Familjen tillbringar sin andra jul i Nya Zeeland i staden Napier. Efter nyår köper de hus och Bror Erik Friberg, som under sin första tid i det nya landet använde titeln "gentleman", börjar sitt första regelbundna arbete i Nya Zeeland. Eftersom styrelsen består av de mest erfarna och förmögna fårfarmarna i provinsen får Bror Erik Friberg många värdefulla kontakter.

Ä;;ven kyrkan tillför många kontakter. En värdefull sådan är William Colenso, en före detta anglikansk präst som också utbildade sig till boktryckare. Han var den person som i februari 1840 tryckte det viktiga Waitangitraktatet, som beskrev relationerna mellan maori och kolonisterna.

William Colenso var dock mest känd som botanist. Han sände hundratals plantor hem till England och han var den första personen i Nya Zeeland som invaldes som medlem av The Linnean Society, vars huvudkontor var beläget i London. Hans syster gifte sig med en svensk man som tidigare hade grävt guld på Sydön.

Annons

I slutet av 1860-talet hade guldet tagit slut och fred rådde till sist mellan maori och nybyggarna. Det var tid att bygga vägar och järnvägar, speciellt på Nordön där det knappast fanns några vägar. Var fanns då skogsavverkarna? Inte från de brittiska öarna. Men skandinaverna var erfarna skogshuggare och jordbrukare. Regeringen sände Bror Erik Friberg till Skandinavien för att övertala familjer att resa till Nya Zeeland.

Den 30 maj 1872 lämnar SS Hövding Christiania med 74 gifta par, många ogifta kvinnor samt ett par hundra barn. Tre månader senare anländer båten till Napier. Efter några dagars vila vandrade männen i fyra dagar för att nå den mest ogenomträngliga urskogen på Nya Zeeland. Kvinnor och barn anlände två veckor senare.

Det blev två samhällen. Ett som kallas Norsewood, där de flesta familjer kom från Norge, några från Sverige. Den andra orten får namnet Dannevirke, med flest danskar. De bor nu 2000 mil från den välkända hemorten i en liten hydda som männen tillverkat. Eldstaden är utomhus. Vatten måste hämtas från närmaste strömfåra som också blir tvättstuga. Det finns varken skola, kyrka eller läkare.

Men det finns sjukdom, olycksfall och dödsfall. Bror Erik Friberg är i ständig kontakt med familjerna - betalar männen deras lön och återtar slantar att dras mot skulder för båtresan samt tomtmarken om tio tunnland som senare utökas till tjugo tunnland.

Efter några månader köps kor så att barnen får mjölk - skolor byggs, så småningom försvinner skogarna, vägarna och järnvägarna blir till. Efter augusti 1875 kom inga fler immigrantskepp till Napier. Bror Erik Friberg fortsatte dock sitt ansvar för kolonisatörerna. Nu behövdes hans tjänster inom andra områden. Efter tio år i Nya Zeeland blir Bror Erik Friberg brittisk medborgare. Nu utnämndes han till Justice of the Peace, Registrar of Births, Deaths and Marriages och något senare till domare i Assessment Court, som hade hand om fall som berörde ägor.

Bror Erik Friberg har länge lidit av dålig hälsa. I februari 1878 dör han av blodstörtning och lämnar Cecilia Friberg kvar som änka med fem barn under tio år. På dödsattesten står det tuberkulos.

Margit Brew

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons