Olofssons viktiga dokumentation

Kultur
Helgeå kan bli riktigt bred.
Foto:
Tranor över Pulken.
Foto:

Med Naturum och vandringsleder så nära centrala Kristianstad är det lätt att glömma att Vattenriket fortsätter i ytterligare flera mil och att det mesta ännu återstår att göra. Patrik Olofsson bok ”Vingar över Vattenriket” kan påminna oss som detta. Det menar Tomas Polvall.

Vingar över vattenriket

Av:

Patrik Olofsson

Förlag:

Votum

Artikeln publicerades 15 juli 2017.

Kristianstad har problem med vatten, inte denna sommar med vattenbrist, men under tider när ån som rinner genom staden svämmar över sina bräddar och förvandlas till en mäktig flod som hotar med översvämningar i det centrum som ritades på ett skrivbord i Köpenhamn för cirka 400 år sedan. Vattnet i Kristianstad är ett problem och en tillgång och det har man förstått i staden som är stoltare än någon annan svensk stad över sitt danska ursprung.

Vattenrikets vandringsled, som börjar vid Naturum, liknar ingen annan stadsvandring. När man vandrat till Lillö och betraktar staden från den lantliga idyllen två kilometer från centrum förstår man att detta är unikt. När vattenmassorna kommer forsande från Småland förvandlas de sanka gräsmarkerna till ett mäktigt vattenrike. Faran har gjort det möjligt att skapa berättelsen om Vattenriket.

Mitt i riket finns Naturums vackra pålade byggnad med restaurang och utställningar inuti. I vattnet just utanför håller uttrar till.

En fotograf rör sig lika vant i vattenriket som vi andra i våra vardagsrum, inte sedan Sune Jonsson var ”husfotograf” på Västerbottens länsmuseum i Umeå har en svensk fotograf varit lika betydelsefull för att dokumentera en plats som Patrik Olofsson är för Vattenriket.

De sankmarker som omger Kristianstad betraktades länge som ett problem och behandlades så vårdslöst att ett område användes som soptipp. Tiderna förändras. I takt med kunskap och uppskattning av Vattenrikets värden bör det inte dröja innan det blir nationalpark.

För att bli det behövs bilder och berättelser som visar vad som finns, ty de flesta av oss saknar kunskap för att se det Patrik Olofsson sett. Även om bilderna dominerar bör det nämnas att de korta texterna på ett fint sätt lyfter fram det vi kan se.

”Vingar över vattenriket” visar inte bara, som titeln antyder, fåglar, även om de dominerar. Även om det finns imponerande bilder av rovfåglar och tranor är det fotografier av mindre fåglar som tjusar mig mest. En strömstare på en sten mitt i en vilt forsande bäck, en gök som håller på att fånga en insekt och en rördrom som sätter ner foten i snön är enastående. ”Vingar över vattenriket” borde inte bara bli årets bok i Kristianstad och Skåne utan för alla naturintresserade som vill få inspiration och lära känna ett unikt landskap.

Carl Fries, en av Sveriges bästa naturskildrare, skrev för 60 år sedan följande: ”Hur många svenskar har klart för sig att de tre nedersta milen av Helgeåns lopp, med Araslövssjön, Hammarsjön, Egeside sjö och Yngsjön ger plats i landskapet, fristad och liv åt ett stycke natur utan fulltonig motsvarighet i hela detta land.”

Tiderna förändras inte av sig självt. Det behövs människor som förändrar. Sven Erik Magnusson såg för trettio år sedan möjligheterna att förvandla det som uppfattades som vattensjukt till något vattenrikt. Utmärkt därför att Olofsson inte bara berättar om djuren i vattenriket utan även om människorna som skapat förutsättningar för att de ska trivas i ett område som är två promille av Sveriges yta och rymmer 20 procent av landets hotade arter. Med Vattenrikets Naturum och vandringsleder några få hundra meter från centrum i Kristianstad är det lätt att glömma att Vattenriket fortsätter fler mil ner till Östersjökusten och att det mesta ännu återstår att göra.