Ovanligt, sällsamt och intressant

Kultur Artikeln publicerades
Foto: Natur & Kultur

En debutroman som vägrar fånga dagen, låter tiden flyta och aldrig kommer att bli någon hejig entreprenör. Elin Willows skriver tills recensenten Rebecka Åhlund blir alldeles lugn.

Inlandet

Roman

Författare: Elin Willows

Förlag: Natur & Kultur

Utgångspunkten för Elin Willows debutroman är en ung kvinna som flyttar med sin pojkvän från en stor stad till ett litet samhälle i Norrland. Vare sig staden eller byn är namngivna, vilket är en detalj jag fäster mig oväntat mycket vid, det gör plats för egnare bilder än det annars skulle ha gjort.

Förhållandet tar slut i princip direkt, men återkommer som en referenspunkt då och då. För kvinnan flyttar inte ”hem”, av någon anledning stannar hon på den lilla orten, börjar jobba i matbutiken och förutom att hon följer med nya bekanta till Hotellet där alla super under överinseende av en uppstoppad björn på lördagarna lever hon som i limbo. Ingenting, bara ljudet från den påslagna TV:n, hon själv närmast avstängd och som i väntan på något som inte ens hon själv kan spekulera i vad det är.

Tidslinjen är mysigt förvirrande, med kalla vintrar och plågsamt ljus sommartid. Att inte kunna klä sig för att vistas i naturen, eller ha en alltför tunn jacka för att klara vintern, är bara ett bevis på att hon inte hör dit. Det skapar ett utanförskap. Men också en frihet, som kvinnan inte på något sätt använder på det vis samtidskulturen uppmanar oss till. Hon går upp i en sorts intighet, minuter som blir timmar som blir dagar som alla liknar varandra. Jag tror att det är en längtan hos många av oss. Det som på pappret framstår som tristess, avfolkningsbygd, gravplats för Ambitioner, är också något att vila i.

”Emellanåt känns allt som en väntan. Jag går här, jag bor här, lever här i väntan på något. Men jag har ingen aning om vad detta något är. Extra tydligt blir det när jag räknar ner veckodagarna som ett slags väntan på nästa vecka. Men det finns inget speciellt jag väntar på. Ingen dag som något ska hända, ingen förändring i sikte.” Inte förrän jag läst färdigt ”Inlandet” reflekterar jag över avsaknaden av internet. Hennes telefon går sönder och plötsligt har hon bara numren hon redan kan utantill. Knappt någon ringer – i den lilla byn knackar man på hemma hos varandra eller skiter i det. Inga sociala medier, ingen kontakt med sitt gamla liv, när hon tittar på TV är det mest på VHS-bandade deckare hon får låna av en kollega i butiken.

Elin Willows har skrivit ett introspektiv utan utveckling, hennes text är märkvärdigt lugnande, meditativ. Tillvaron ospännande och icke-reflekterande, bara iakttagande, lite från sidan. Det är ovanligt, sällsamt och jävligt intressant. Inte en enda fångad dag så långt ögat når; befria oss från självförverkligandet.