Övertygande och gripande ”Norma”

Opera Artikeln publicerades
En scen ur Operafabrikens ”Norma”, som ges på tre orter i sommar.
Foto: Maria Hegborn
En scen ur Operafabrikens ”Norma”, som ges på tre orter i sommar.

Operafabrikens sommaroperor har en egen profil, där bortglömda eller numera sällan framförda mästerverk ges plats på scen. Musikskribenten Kjell A Johansson imponeras av deras ”Norma”, en opera som älskas inte minst av sopraner.

Bland våra sommaroperor har Operafabriken, grundad 2011, en alldeles egen profil. Den drivs av sopranen Leena Malkki som söker sig utanför standardrepertoaren till bortglömda eller alltför sällan spelade mästerverk med krävande sopranroller som hon själv tar hand om.

I fjol bjöd Operafabriken på belcanto i stor stil med Vincenzo Bellinis sällan framförda version av "Romeo och Julia". Nu fortsätter man med Bellini och hans mästerverk "Norma", en beställning av den anspråksfulla sopranen Giuditta Pasta som ville ha en opera med mycken koloratur. Hon höll till och med honom i sin bostad medan han komponerade.

Urpremiären skedde på La Scala i Milano 1831 och "Norma" spreds snabbt över Europa, i Sverige till Göteborg och Malmö 1838 och till Stockholm 1841. Den har älskats av sopraner. Maria Callas sjöng den 90 gånger, oftare än någon annan av sina roller.

"Norma" utspelas i Gallien under romarrikets tid (f. Kr.). Druidernas soldater brinner av lust att starta ett krig mot de romerska ockupanterna. Men för detta behöver de ett klartecken från översteprästinnan Norma. Hon tvekar eftersom hon har ett dolt skäl, en kärleksaffär med den romerske prokonsuln Pollione och med honom två barn. Denne har dock flyttat över sina ömma känslor till en annan prästinna Adalgisa, utan att de båda kvinnorna till en början känner till det.

Efter en rad förvecklingar beslutar sig Norma för att döda sina barn, men hejdar sig i sista ögonblicket. Sent omsider sker en försoning mellan Norma och Pollione och båda bestiger bålet. Norma har övertalat sin far, druidernas härförare Oroveso, att sörja för sina barnbarns framtid.

Leena Malkki är lysande, vital, oupphörligt engagerad i den långa titelrollen. Här är det på sin plats med Birgit Nilssons råd om bekväma skor! Hon har också en värdig medspelerska i den andra huvudrollen, i Madeleine Jostedt Ulrici som Adelgisa. Gripande är deras duett i andra akten där Norma överväger självmord. Andreas Bigom, en ung, dansk dramatisk tenor, gestaltar Polione. Zaza Gagua från Georgien, ger ett levande porträtt av Oroveso, med en stämma av det fylliga slag som man förknippar med basar från öststaterna.

En scen ur Operafabrikens ”Norma”, som ges på tre orter i sommar.
Foto: Maja Hegborn
En scen ur Operafabrikens ”Norma”, som ges på tre orter i sommar.

I Anelia Kadieva Jonssons väl fungerande regi finns Normas båda barn på scenen mycket mera än jag sett i andra uppsättningar. Ellen och Laura Welroos gör sina stumma roller smidigt och diskret.

Välbekant glansaria i denna opera: "Casta Diva", i vilken Norma ber den kyska mångudinnan om fred.

Till det goda helhetsintrycket bidrar orkestern, den största hos Operafabriken med 13 musiker som fyller orkesterdiket på Ystads teater, med konsertmästaren Gian Marco Sana och den ständigt alerte dirigenten Jochen Heibertshausen. Efter två föreställningar är det senare i augusti dags för Palladium, Malmö.

Opera

”Norma”

Opera av Vincenzo Bellini

Regi: Anelia Kadieva Jonsson

Med: Leena Malkki, Andreas Bigom, Madeleine Jostedt Ulrici med flera. The Geminiani Project, med dirigent Jochen Heibertshausen.

Premiär på Ystads teater 27 juli. Ges framöver: Helsingør Teaterhus 9-10/8, samt Palladium, Malmö 24/8