Annons

På spaning i framtiden

"Rymdskeppet jorden susar fram genom rymden. Dess passagerare är oroliga och besvärliga. Deras livsuppehållande system är i fara. Men planerna och spaningarna mot horisonten är för få, och medvetenheten om långsiktiga risker är alldeles för liten." Så slutar astrofysikern, kosmologen och den brittiske hovastronomen Martin Rees sin bok om framtiden. Bättre överblick i hanterbart format går nog inte att få, tror recensenten Kjell Andersson.
bokrecension • Publicerad 26 juni 2019
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Martin Rees.
Martin Rees.Foto: Nesta

Om framtiden – mänsklighetens utmaningar

Sakprosa

Författare: Martin Rees

Förlag: Fri Tanke

Martin Rees är världsberömd på sitt område och tidigare ordförande i den anrika engelska vetenskapsakademin Royal Society. Detta har gett honom en vid utblick över internationell teknologi och riskerna som följer med den.

För att en mänsklighet som snabbt är på väg mot nio–tio miljarder ska kunna blomstra måste forskning och teknologi användas på ett klokt sätt. Det beskrivs som bokens övergripande tema.

Annons

Blomstra? Är något sådant möjligt? Rees har sannerligen ingen rosenskimrande syn på framtiden som en del moderna "tänkare" gjort sig kända för. Han är å andra sidan ingen som målar fan på väggen. Han säger helt enkelt vad han hoppas och vad han är rädd för. På mig som läsare inger det förtroende.

Rees gör en genomgång av de största farorna som hotar mänskligheten. Två av de värsta är förstås kärnvapenkrig och klimatkollaps. Vad gäller klimatet är budskapet kort och kärvt: Koldioxidhalten i atmosfären kommer att öka under de kommande 20 åren. Allt hänger då på hur känsligt atmosfären reagerar på ökande koldioxid. Är den så svårbedömda klimatkänsligheten låg, finns det hopp, är den hög hotar desperata åtgärder.

Vi kommer att ha stor nytta av framsteg inom bioteknik, cyberteknik och robotik. Bland mycket annat tar Martin Rees upp den nya revolutionerande gentekniken (främst CRISPR) som ger oss oanade möjligheter att forma våra egna och alla varelsers gener.

I ett kapitel funderar Rees över den mer avlägsna framtiden och om den dominerande intelligensen som kommer att vara elektronisk och sprida sig i solsystemet och vidare ut i rymden. Övergången från en jordbaserad till rymdresande art med elektronisk intelligens kan "sätta igång miljarder år av posthuman evolution".

Tankarna om vidden av den fysiska verkligheten och om det finns gränser för hur mycket vi någonsin kommer att förstå av den verkliga världens komplexitet är fascinerande. Ligger förståelsen av vårt eget medvetande utanför en sådan gräns?

Martin Rees, som kallar sig "praktiserande men icke troende kristen", vågar ta upp ämnet Gud. Ger Gud, djupt dold i kulisserna, världen en diskret knuff i rätt riktning, när det behövs, som den engelske fysikern (och Rees lärare) Polkinghorne hoppas? Rees tvivlar på det.

"Tiden är inne för en optimistisk syn på det öde livet kommer att möta", skriver Rees allra sist. Vårt tänkande bör vara globalt, rationellt och långsiktigt. Och vägledas av värderingar som vetenskapen ensam inte kan erbjuda.

Kjell AnderssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons