Pojke möter flicka räcker inte i debutroman
Johannes har flera långvariga flickvänner bakom sig och lever varannan-vecka-liv med sin dotter när han träffar romanens jag, Lydia. Hon är ung, singel och har aldrig haft ett längre förhållande, men har däremot mängder av kompisar och gamla förälskelser kring sig.
Utöver Lydias tidigare ligg och hennes ofta intressanta funderingar kring kärlek får läsaren inte veta speciellt mycket om henne, vilket gör henne lite oengagerande som karaktär. Johannes är däremot mångbottnad, trovärdig och genomtänkt – om än inte så sympatisk.
””Bara ha roligt” är för rak och olycklig för att passa in i det klassiska ”lättsamma relationsromaner”-facket”
Styckena om hur Lydia ska eller inte ska träffa hans fyraåriga dotter Greta är romanens största behållning, i kamp med scenen när Lydia faktiskt möter henne för första gången.
”Bara ha roligt” är för rak och olycklig för att passa in i det klassiska ”lättsamma relationsromaner”-facket, men sticker samtidigt inte ut tillräckligt mycket för att ta sig in bland några av de senaste årens välskrivna, tänkvärda skildringar om modern kärlek. Att befinna sig i gränslandet mellan olika genrer är naturligtvis inget problem i sig (i många fall snarare tvärtom). Men här saknas det något som de realistiska miljöbeskrivningarna, Johannes och ett tema som ligger i tiden inte kan väga upp.
