Pryds Helles danska kvinnoliv blir till tät dramatik
Det är en sådan bok man läser med hjärtat i halsgropen. En sådan bok som tar ett lite för hårt grepp om ens överarm redan från första sidan och håller kvar det. En bok vars stränga blick säger: Titta på mig när jag talar till dig.
”"Folkets skönhet" följer Marie genom decennierna, till ett modernare liv där allt har blivit bekvämare men inte nödvändigtvis enklare.”
Platsen är Langeland, en ö mellan Fyn och Lolland, och tiden är 1930-tal. Det är ont om både pengar och ömhetsbevis i det lilla huset där Marie bor med sina föräldrar och syskon. De vuxna står maktlösa inför mycket: kriget, väderleken, havet, men som liten flicka är Marie dessutom utlämnad till mäns och pojkars nycker och ägandebegär. "Helvetet är att vara kvinna", säger modern till Marie efter att ha fött ett dött barn.
"Folkets skönhet" följer Marie genom decennierna, till ett modernare liv där allt har blivit bekvämare men inte nödvändigtvis enklare. Också den vuxna kvinnan känner sig instängd i skuldkänslor och otillräcklighet, som om hon hade "en för trång hatt på huvudet".
Merete Pryds Helle utgår delvis från sin egen släkts historia när hon petar i de stora och svåra spörsmålen om vad som formar en människa och i vad mån hon rår över det som sker henne. Boken igenom går hon en imponerande balansgång mellan dramatik och stramhet, mellan ordkarg dialog och flödande bildspråk. Det är fruktansvärt skickligt utfört.
