Annons

Reportageböcker på uppsving

Den klassiska reportageboken har länge varit en ganska dyr genre som få förläggare velat satsa på. Men de senaste åren har något hänt, och allt fler rapporter från världen dyker upp i bokhandeln.
Kultur • Publicerad 9 juli 2007
Upploppen i Paris förorter, som i Aulnay-sous-Bois, bevakades av tusentals journalister och intresset var stort även i Sverige. Torun Börtz var en av de svenska reportrarna, nu kommer hennes reportagebok om de brinnande förorterna, ""Betongen brinner".
Upploppen i Paris förorter, som i Aulnay-sous-Bois, bevakades av tusentals journalister och intresset var stort även i Sverige. Torun Börtz var en av de svenska reportrarna, nu kommer hennes reportagebok om de brinnande förorterna, ""Betongen brinner".Foto: 
"När jag kommer hem från exempelvis Iran är det inte ayatollornas mål med kärnvapenprogrammet som mina vänner frågar mig om. De undrar vad jag gör på kvällarna, vad jag gör med min smutstvätt och vad befolkningen pratar om", säger Caroline Salzinger om sin reportagebok "Hälsningar från ondskans axelmakter". Foto: Bokförlaget DN
"När jag kommer hem från exempelvis Iran är det inte ayatollornas mål med kärnvapenprogrammet som mina vänner frågar mig om. De undrar vad jag gör på kvällarna, vad jag gör med min smutstvätt och vad befolkningen pratar om", säger Caroline Salzinger om sin reportagebok "Hälsningar från ondskans axelmakter". Foto: Bokförlaget DNFoto: 

I våras kom de två utrikeskorrespondenterna Caroline Salzinger och Torun Börtz med var sin bok.

- I takt med att utrymmet för längre, undersökande reportage om samhällsfrågor och utrikespolitik minskar i dagspressen kan jag tänka mig att samma genre får ett uppsving i bokform. För vi är inte mindre intresserade i dag, snarare tvärtom, säger Torun Börtz, aktuell med "Betongen brinner" om de franska förortskravallerna.

Annons

Stig Dagermans reportagebok "Tysk höst" räknas fortfarande som främst i genren. Tidningen Expressen skickade Dagerman till Tyskland 1946, när han var bara 23 år gammal. I en serie reportage berättar han om ett efterkrigsland i ruiner, en samtidsskildring som fortfarande bildar skola. På 60-talet skrev Per Wästberg reportageböcker om Afrika, Jolo om Sovjet, Irland och USA och Sven Öste om Vietnam och Afrika.

Efter många års stiltje verkar den klassiska reportageboken åter ha fått ett uppsving - men villkoren ser annorlunda ut.

- Jag blev glatt överraskad av hur lätt det var att få förlag intresserade. Tidigare har jag haft en känsla av att det har varit en död genre, men nu har det dykt upp många böcker. Jag trodde att jag hade tur, men allt fler förlag verkar tycka att det är en genre att värna om, säger Torun Börtz, som rapporterar för bland annat nyhetsbyrån TT från Paris. När Frankrike skakades av förortsupploppen som snabbt spred sig i landet hösten 2005 var hon en av alla tusentals journalister som åkte runt i de brinnande förorterna och försökte förklara vad som hände. Hon såg en historia bakom de utbrända bilarna, som inte gick att få fram i nyhetsrapporteringen, där det dramatiska tog överhanden.

- Jag fortsatte rapportera för TT parallellt med arbetet med boken, även om jag drog ned på jobb för andra tidningarna. Ett tag kände jag mig som ett pizzabud när jag körde i full fart mellan förorterna på förmiddagen för att efter lunch bevaka demonstrationerna mot den nya lagen om anställningsskydd för unga inne i Paris.

Att det kan vara ett kostsamt sätt att skriva en bok på kan hon intyga. Bara bensinkostnaderna var en tung utgift för henne. Eftersom boken behövde ges ut snabbt behövde hon ett förlag knutet till sig innan hon helt vågade satsa den tid boken krävde. Men att reportageböckerna skulle vara en kostsam genre för förlagen förnekar Richard Herold, chef för Bokförlaget Atlas. Det ekonomiska risktagandet ligger i regel hos författaren.

- Tyvärr är det ju författarna som själva finansierar arbetet, genom att söka stipendier och göra frilansuppdrag. Vi har inte möjlighet att betala mer än för någon annan bok. Men det finns absolut ekonomi i att ge ut de här böckerna, vi får trycka nya upplagor.

Hans förlag har gett ut några av de mest uppmärksammade reportageböckerna de senaste åren, om Pol Pots Kambodja och om de nya politiska rörelserna i Latinamerika.

- Det kommer fler böcker, de får mycket uppmärksamhet och de säljer bra. Intresset är stort hos både läsare och medier. Globaliseringen har diskuterats de senaste tio åren och det finns en vilja att förstå. Bästa sättet att göra det är kanske genom bra skribenter som själva är ute och ser vad som pågår, säger Richard Herold. Caroline Salzinger, i dag utrikeskorrespondent i Istanbul för Sveriges Radio, ser egentligen inte sin nyutkomna bok "Hälsningar från ondskans axelmakter" som en typisk reportagebok. Den rymmer personliga intryck och berättelser från hennes resor till de länder som George Bush klassar som onda skurkstater; Iran, Irak, Nordkorea, Syrien, Libyen och Kuba. Tidigare har hon rapporterat från Mellanöstern, Washington och Asien bland annat.

I en renodlad reportagebok hade hon tonat ner sig själv mer, menar Caroline Salzinger. Hon vill avmystifiera livet som utrikeskorre - och samtidigt berätta om det liv människorna lever bakom de slutna gränserna i länderna hon besökt.

Att få tala till punkt om en komplex verklighet har varit viktigt för såväl Caroline Salzinger som Torun Börtz.

Annons

- Varje kapitel är ungefär dubbelt så långt som det längsta radioreportage jag har gjort. Jag tror texterna hade varit konstiga i tidningsformat också, jag vill berätta om det som inte har en naturlig plats i nyhetsrapporteringen, säger Caroline Salzinger. (TT Spektra)

Elin Viksten

SAXO
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons