Annons

Resa i ett bortglömt landskap

I Andrzej Stasiuks ”Taksim” följer vi de båda diversehandlarna Pawel och Wladek i ett fattigt och framtidsvilset område på Europas östra baksida. Kulturredaktör Sune Johannesson dras in i en berättelse som i långsamt tempo formar en slagkraftig kritik mot kommersen och en allt futtigare mänsklig strävan.
Kultur • Publicerad 11 februari 2014
Andrzej Stasiuk.
Andrzej Stasiuk.Foto: 

I den polske författaren Andrzej Stasiuks ”Taksim” följer vi de två diverseförsäljarna Pawel (berättaren) och Wladek under deras ständiga affärsutflykter i ett gräns- och närmast laglöst landskap i öst. Sovjeterna har lämnat, fattigdomen och ojämlikheten är enorm och under senare år har kineserna tagit sig in i detta no mans land, fullastade med lika värdelösa, som billiga prylar.

Våra huvudpersoner säljer främst kläder, små omsättningar men tillräckligt för att bensinen och hyran ska bli betald. Wladek är den driftige, det är han som handlar och argumenterar, det är han som är guiden med alla historier och alla kontakter, Pawel är lågmäld och nöjd med att få vara i fred, där han lever ensam i en avlägsen stad dit han har flytt undan mörka minnen.

Annons

Stasiuks Europa är dess bortglömda baksida, ett alltmer övergivet landskap befolkat av människor som inte har någon plats i det nya. Stämningen och den lilla staden beskrivs redan i första meningen: ”Om hösten märks det att staden är dödsdömd.” Här är fylla, arbetslöshet och fattigdom, här är långsamhet och dagar som för många endast har ett enda syfte, att övergå till kväll och natt. Likadant är det när Pawel förklarar varför han föredrar att tillbringa sina lediga timmar på en viss krog, för där pratas det endast minnen, aldrig någonsin framtid, ingen tror ändå på den.

Det här är en roman jag brottas med, läsningen känns mer som ett träningspass än som avkoppling, och jag tänker att dess dryga 350 sidor lika gärna hade kunnat bli en effektiv långnovell om en tredjedel så många sidor. Så märker jag efterhand hur Stasiuks miljöbeskrivningar, skildringar av övergivna existenser, mörka humor och dåliga vägar äter sig in i mig. Jag blir alltmer en del av det brungråa, av regnet och hopplösheten.

Konsumtionskritiken, där skit transporteras lång väg för att säljas till de som intet har, är skarp och de båda vinddrivna handlarna framstår som vår tids bortglömda radarpar, en Don Quijote med ständigt nya utmaningar, en Sancho Panza med sin sega åsna till bil.

Till slut finns det ingen återvändo, och frågan om vart duon är på väg handlar lika mycket om samhället, som dess mänskor. När Wladek förälskar sig i en biljettförsäljerska på ett omkringresande tivoli möter både han och läsarna kärleken, men givetvis är inget enkelt. Hon sitter inlåst i sin biljettkur, livegen och bunden, genom tidigare skulder och affärer, till en vidrig och girig, sällan synlig chef.

För att rädda henne krävs det nya insatser av Wladek, och därmed även hans medhjälpare. Kampen för hennes frihet är större än så, det är kampen för upprättelse och självsständighet, det är kampen om frihet.

Sune Johannesson
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons