”Riket” – helt i von Triers anda

Teater Artikeln publicerades
Lila Nobel i scenversionen av Lars von Triers ”Riget”. Spelas på Det Kongelige till 8 juni.
Foto: Emilia Therese
Lila Nobel i scenversionen av Lars von Triers ”Riget”. Spelas på Det Kongelige till 8 juni.

I vår hörs svensken Stig Helmer ropa ”Danskjävlar!” på den danska nationalscenen Det Kongelige. Kulturskribenten Martin Lagerholm tycker Lars von Triers legendariska tv-serie ”Riket” fungerar utmärkt även på scen. Här ges både humorn och skräcken plats.

Det spökar på Det Kongelige Teaters stora scen. Den svenske överläkaren Stig Helmer vrålar till den danska publikens oförställda förtjusning fram sitt välkända Danskjävlar! – en högljudd och återkommande protest mot sakernas tillstånd i vårt broderland. Men vad hjälper det? Snart spökar han ju själv runt i de kusliga sjukhuskorridorerna och arkivrummen, och passerar sedermera den kritiska linjen mellan ockultism och vetenskap när han beger sig till Haiti för att köpa zombiemediciner.

Ja, det handlar förstås om Lars von Triers kultförklarade dramaserie ”Riket” från 1994, eller rättare sagt om den sceniska bearbetningen av miniseriens första fyra avsnitt. I likhet med David Lynchs omåttligt populära tv-serie ”Twin Peaks” har von Trier i den märkliga miniserien lyckats med konststycket att av till synes oförenliga stilarter som thriller, rysare, såpopera och absurdistisk komedi frambringa en verkningsfull och unik konstskapelse.

Av nämnda genrer anses särskilt skräck vara extra knepigt att gestalta på en teaterscen. Här förfogar man ju inte över filmmediets tekniska trollerilådor med allehanda visuella tricks, och dessutom försvårar den rent fysiska distansen mellan scen och salong för de mest dramatiska chockeffekterna. Men med litet fusk från filmens värld – videoprojektioner i fonden, om än mycket sparsmakat – och framför allt med hjälp av Joachim Holbeks suggestiva musik och Jonas Vests illavarslande ljudillustrationer lyckas man ändå skaka om publiken rejält.

Regissör Nicolei Faber är skicklig på att helt i von Triers anda blanda upp det skrämmande, demoniska och frånstötliga med en radikal och bisarr humor som vrider åt skruven i snart sagt varje scen. Filmförlagans korniga och feberaktigt gulbruna ljus är svårt att adaptera till teaterscenen, men scenograf Palle Steen Christensens och ljusdesignern Ulrik Gads dunkelt frambesvärjda sjukhusmiljöer med dimhöljda hisschakt och ödsliga kulvertar känns helt kongeniala med originalets avsikter.

Så möter vi åter alla dessa välbekanta och skruvade typer, som i sin patologiska brist på empati och moral groteskt bryter mot alla etiska normer. Svenske Thomas W. Gabrielsson gör en utmärkt och komiskt kolerisk version av Stig Helmer, och har varit klok nog att skapa sin egen figur istället för att ängsligt snegla på Ernst-Hugo Järegårds patenterade rollgestaltning av den arrogante och hänsynslöse läkaren.

Kirsten Olesen i badrock förvandlar sig helt och hållet till den gamla simulantpatienten fru Drusse med sina spiritistiska kontakter med den osaliga flickanden Mary (Emma Thorborg Lok/Rigmor Lily Thomassen).

Emil Prenter, Thue Ersted Rasmussen och Peter Christoffersen i tre av rollerna i Det Kongeliges uppsättning av ”Riket”.
Foto: Emilia Therese
Emil Prenter, Thue Ersted Rasmussen och Peter Christoffersen i tre av rollerna i Det Kongeliges uppsättning av ”Riket”.
Thomas W. Gabrielsson och Mads Rømer Brolin-Tani i Det Kongeliges uppsättning av ”Riket”.
Foto: Emilia Therese
Thomas W. Gabrielsson och Mads Rømer Brolin-Tani i Det Kongeliges uppsättning av ”Riket”.

Föreställningen – som spelas till den 8 juni – präglas inte minst av sitt dynamiska ensemblespel, där välcastade aktörer som Jens Jørn Spottag (den konflikträdde avdelningsföreståndaren Moesgaard), Lila Nobel (underläkaren Judith), Esben Dalgaard (underläkaren och Helmers huvudfiende Krogshøj) och Mads Rømer Brolin-Tani (sjukvårdaren Bulder, fru Drusses son) förgyller det kombinerade skratt- och skräckkabinettet.

Är förresten den fullvuxne man som förnuftsvidrigt föds fram i ”Rikets” slutscen samma varelse som manifesterar sig mot slutet av monologen ”Landet uden drømme” (sista dag: 2 maj) på samma teaters intilliggande Lilla scenen?

I samproduktionen mellan Det Kongeliges experimentverksamhet Eventministeriet och regissör Tue Biering från Fix & Foxy, som ofta sysslar med performance och sociala interaktioner, står Lise Lauenblad på en upplyst och tom scen och talar personligt med publiken om vår tids generella brist på förtröstan och livsbejakelse. ”Jag kommer från framtiden”, upprepar hon mellan sina stundliga sortier och entréer, ”ni skall inte vara rädda. Allt kommer att bli bra.”

I det ängsliga landet utan drömmar ser vi framtiden som en dystopisk mardröm full av hot och katastrofer, men Lauenblads lugnande kvinna riktar sig terapeutiskt mot var och en av oss i publiken och beskriver allt gott vi ännu kommer att göra i livet.

Slutligen klär hon av sig naken, smörjer in kroppen i lera och slemmiga hinnor, liksom ”föds på nytt” som ett slags ålande urmänniska. Som sådan påminner hon oss om människans många (kommande) framsteg genom historien: ”I framtiden kommer vi att stå på två ben, i framtiden kommer vi att kunna flyga med maskiner i luften, i framtiden kommer även kvinnor ha rösträtt. . . Allt kommer att bli bra”. Kunde hon inte också passa på att kommunicera detta till de vilsna och själsligt korrupta medmänniskorna i ”Riket” på andra sidan väggen?

Under våren, sista speldag är 8 juni, ges ”Riket” på Det Kongeliges huvudscen.
Foto: Emilia Therese
Under våren, sista speldag är 8 juni, ges ”Riket” på Det Kongeliges huvudscen.

Lite mer

2 x tips

1 Blodtörstiga vargar

Mammutteatret gästspelar på Betty Nansen Teatrets annexscen Edison med Kaspar Colling Nielsens och Claus Flygares nyskrivna satiriska komedi ”Håbet er lysegrønt”. De blodtörstiga vargarna som invaderat landet sprider skräck och kan bara övermannas av författaren Bolette Lunds identitetspolitiska och dödliga ”kränkthetsdikter”. På scen fyra kvinnliga skådespelare och fem kvinnliga statister.

2 Plats för Liv Strömquist

Nästa vecka (2 maj) är det premiär på den sjunde och sista produktionen i Teater Republiques teaterserie om dödssynderna. ”Lyst” bygger på Liv Strömquists seriealbum ”Kunskapens frukt”, och på scen syns skådespelaren Özlem Saglanmak och DJ:n Rita Blue.

Om skribenten

Martin Lagerholm är kulturskribent, med inriktning främst mot litteratur och scenkonst, bosatt i Malmö. Under en lång rad av år har han på nära håll bevakat teaterlivet i den danska huvudstaden Köpenhamn.

Visa mer...