Romanskonst möter vår tid

I början av 1900-talet blomstrade den svenska romanskonsten. Tidens främsta tonsättare fann det naturligt att i sång tolka sina författarkollegers dikter. Med tiden kom denna konstform att möta en tynande tillvaro. En som genom åren hållit den vid liv är Olle Persson, samtidigt med sin verksamhet som operasångare, bland annat med ett långt förflutet på Folkoperan. Ofta i samarbete med Mats Jansson. Dessa musikaliska parhästar har känt varandra sedan sin tidiga uppväxt. Det har blivit en rad inspelningar, bland annat en Schubert-cd från 1999.

I Hässleholm fick vi höra exempel på romanskonst från tidigt 1900-tal. Tre sånger av Wilhelm Stenhammar med texter av Vilhelm Ekelund, Verner von Heidenstam och Bo Bergman. Den senares "Jungfru Blond och Jungfru Brunett" karakteriserade de som en svensk "Erlkönig". Av Ture Rangström gav man fem av "Kung Eriks visor", två av dem "till Karin". Mellan Fröding och Erik XIV fanns ett trasigt andligt släktskap.

Min förhoppning att Olle Persson skulle sjunga några av Allan Petterssons "Barfotasånger" (1943-45) infriades. De kan synas bedrägligt enkla med är fyllda av plötsliga bråddjup. "Han ska släcka min lykta" berättar om mannen som ligger i sin vita skjorta. Så kommer Döden i dörren - utan att knacka.

Ett uruppförande blev det också, av "Sånger i vinden" med tonsättare och textförfattare närvarande. Komponerad av Anna-Lena Laurin, en mångsidig musikpersonlighet, har skrivit klassisk musik, stråkkvartett, symfoniska verk, en trumpetkonsert, beställd av Håkan Hardenberger, samtidigt som hon är en framgångsrik jazzpianist och -kompositör, bland åtskilligt annat. Texten är en dikt av Björn Bohlin, oboist hos Göteborgssymfonikerna. Det är en sång i det större formatet, intensiv och känslostark, mellan tacksamhet och förtvivlan.

Andra avdelningen blev en svensk, eller snarare nordisk sångcykel som Olle Persson och Mats Jansson själva satt ihop, inte av en tonsättare utan flera (ibland med ändringar vid olika framföranden). Som svarar mot rubriken "Regnet och kärleken", framförd rakt igenom utan pauser eller skarvar. Den inramas av en prolog och en epilog ur "The Rain" av den enormt produktive amerikanske tonsättaren Ned Rorem, som i höstas kunde fira sin 94-åriga födelsedag.

Ytterligare ett par engelskspråkiga inslag finns med, men därutöver är det nordiskt, av Tor Aulin, Lille Bror Söderlundh, Jean Sibelius ("Var det en dröm?"), Wilhelm Peterson-Berger och Edvard Grieg ("Jeg elsker Dig").

Musikens vägar är outgrundliga. Mats Jansson berättade att han vid ett tillfälle vid ett besök i Japan i ett stort varuhus i högtalarna hört toner som lät egendomligt bekanta. Tills han kom på att det var ju "Advent" av Otto Olsson.

Olle Persson är en idealisk romanssångare med en förmåga att lyfta upp och ut musiken till publiken med en textning som är enastående. Och bättre ackompanjatör kan ha inte ha.