Rösten från Luanda

Kultur Artikeln publicerades

I Pepetelas senaste bok på svenska är en hund den sammanhållande länken, men Pepetela har även skrivit om sköldpaddor och om en afrikansk James Bond. Hans översättare Gunilla Winberg mötte honom i Luanda.

Det är en sen eftermiddag i slutet av mars i Angolas huvudstad Luanda. Hettan dallrar mellan husen i stadsdelen Miramar där Pepetela (författarnamn för Arthur Pestana dos Santos) bott i ett anspråkslöst radhus under de senaste trettio åren. Härifrån gör han utflykter, men liksom António Ole har han hitintills alltid återvänt till hemlandet.

Den största delen av hans litterära produktion har tillkommit här. Av de tolv romaner som Pepetela hitills skrivit finns nu två tillgängliga på svenska. De är Sköldpaddans historia och den nyligen utkomna Hunden i Luanda. Vi slår oss ner i det vackra vardagsrummet, som är smyckat med afrikansk konst.

– Bara från Angola, säger Pepetela stolt.

Jag leder in samtalet på Hunden i Luanda och undrar över hur den kom till.

– Den skrev jag medan jag var vice utbildningsminister 1979 – 81. En av anledningarna till att den består av korta fristående historier med hunden som sammanbindande länk är just det faktum att jag inte hade möjlighet att ägna mig på heltid åt mitt författarskap just då. Den enda förändringen jag gjorde före publiceringen var att jag delade upp det avsnitt som innehåller en ung flickas dagbok och satte in den i mindre delar mellan kapitlen om hundens eskapader i Luandatrakten.

En bra förändring, menar jag som anser att de båda intrigerna ger varandra relief. Pepetela håller med om det. I ett annat sammanhang har Pepetela berättat om vilken turbulens Hunden i Luanda orsakade, när den kom ut. Varför?

– Jo, den kom ut i Portugal först (1982) och blev genast rosad där som den första satiren över det självständiga Angola. Det kom massor av beröm från de forna kolonialherrarna. Maktens män här surnade till redan innan de hunnit läsa boken, som publicerades i Angola 1985 och skickade iväg den till particellerna för bedömning om den var kontrarevolutionär eller inte. Alla svarade att den var helt i den framlidne president Agustinho Netos anda utom regeringspartiet MPLA:s egen skola, som inte godkände den.

– Ingenting hände mer än att boken snabbt såldes slut. Tyvärr vågade inte det angolanska författarförbundet sig på en ny version förrän 1992.

Du måste berätta om vad man gjorde när boken inte längre fanns att köpa!

– Jo, man kunde få hyra två sidor i taget och läsa på plats på Angolas största utomhusmarknad Roque Santeiro! Är det inte underbart! Jag föreslår att vi går över till att tala om den andra bok som finns översatt till svenska, Sköldpaddans historia.

– Den beskriver inbördeskriget så som människorna på landsbygden upplevde det utan att alltid förstå vem som var vän och vem som var fiende. Jag har velat ge en röst åt dem som normalt inte hörs, men också åt den magi som finns inbyggd i den traditionella kulturen.

Pepetela berättar vidare att han medvetet blandat språk och traditioner från olika delar av Angola i boken.

– Sköldpaddan är absolut en av huvudpersonerna.

När jag gärna vill veta lite mer om heliga sköldpaddor, blir Pepetela entusiastisk:

– Det förekommer heliga, eller som i Sköldpaddans historia, nästan profetiska sköldpaddor i många kulturer. Förutom i Afrika symboliserar sköldpaddan vishet i Indien, i Mexiko och i Brasilien. I Tschokwe –kulturen i Nordöstra Angola finns en kunglig stol vars fyra ben slutar vart och ett med en sköldpadda….. Vårt samtal rör sig vidare mot de två böcker om Jaime Bunda som Pepetela nyligen skrivit – Jaime Bunda, Agente Secreto och Jaime Bunda e a Morte do Americano . Vem är Jaime Bunda och vad för slags historier berättar du här?

– Jaime Bunda är en antihjälte i ett slags kriminalroman, som egentligen bara är en förevändning för att skildra Luanda.

Det gör du verkligen på ett färgstarkt och skickligt sätt. Egentligen kan man väl säga att det är staden Luanda som är huvudpersonen i Jaime Bunda, Hemlig Agent ?

– Jo, absolut. Jag tror att jag tagit intryck av filmen – i min skildring av stadens olika miljöer.

Låt oss gå tillbaka till antihjälten Jaime Bunda som vid sidan av de måleriska skildringarna av staden Luanda är bokens huvudperson. Du har ju ännu inte nämnt hans mest karaktäristiska drag.

– Det är sant. Jo, han har en stor bakdel (a bunda = bakdel, bak på portugisiska) som gör det praktiska livet svårt för honom. Kanske just därför läste han tidigt mängder av amerikanska deckarklassiker som hans far lämnat efter sig och är redan som detektivaspirant skicklig i att lösa problem på ett teoretiskt plan.

– Namnet Jaime Bunda alluderar också på James Bond. Den andra boken, Jaime Bunda e a Morte do Americano, utspelas i min hemstad Benguela. Det är också en anti-polisiär bok, där det mesta löses med intuition.

Jag vet att du just nu håller på att avsluta ytterligare en bok. Vill Du säga något om den?

– Det är ett helt annat slags verk, tyngre, mer samhällskritiskt, mer i linje med Hunden i Luanda och A Geracão da Utopia, som jag hoppas bli klar med snart, för lansering i höst.

Gunilla Winberg

Fakta/Pepetela

Namn: Pepetela är författarnamn för Artur Carlos Maurício Pestana dos Santos

Född: Benguela i Angola 1941

Bor: Luanda, Angola

Karriär: Fil. Lic. i sociologi, författare, deltog i befrielsekampen, Vice utbildningsminister 1979 –81, f.n.verksam som lärare vid Agostinho Neto Universitetet i Luanda.

Böcker: Bland de romaner som Pepetela hitintills skrivit märks, förutom de i artikeln nämnda, "Hunden i Luanda" och "Sköldpaddans historia" (båda utgivna av Tranans förlag, 2005), "Yaka" (1985), "Lueji, o Nascimento dum Império" (1990), "a Geracão da Utopia" (1992), "o Desejo de Kianda" (1995) och "a Gloriosa Familia" (1997). Pepetelas verk finns översatta till tretton olika språk.

Priser: 1997 belönades han med Portugals mest prestigefyllda pris, Premio Camoes, för sin samlade produktion.