Samlargrafik: Magdolna Szabó

Hennes bildvärld skulle kunna jämföras med suggestiv musik. Med en jämn och pulserande rytm sjunker man in i ett avslappnat tillstånd. Den som är bekant med ungerskfödda Magdolna Szabós alster sedan tidigare kommer att känna sig som hemma under pågående utställning på Samlargrafik.

Efter att ha betraktat tidigare verk som till exempel Längs banan (finns ej med på utställningen), som var hennes vinnande blad i 1999 års grafiska Svarta Björn-tävling, verkar inte mycket ha skett.

Tanken slår mig att hon tycks ha fastnat i ett formspråk. Som att trampa vatten utan att komma vidare. Närmare eftertanke ger det rakt motsatta. Genom hennes fascination för formernas kompositionsmöjligheter fördjupas och förfinas hennes formspråk. Det handlar om en utvecklande process.

Genom Magdolna Szabós abstrakta konst löper en röd tråd. Det är geometriska former med fokus på cirklar och ovaler. Inget står stilla utan en evig rörelse pågår mellan inbördes formationer. Energin skapas av starka färger som gult, rött och svart. Mjuka överskärningslinjer leker med yta kontra djup samt temperamentsfulla variationer av kompositioner och mjuka formers karaktäristik.

Vackert är också illusionen om de mjuka rörelserna som tycks starta och fortsätta i all evighet utanför bildrummet. Det är som om man skulle stå inför en bråkdels sekund av lägesförändringar. Stundom insmyger sig avvikande former av rätvinklig karaktär. Naturligt vore att flödet skulle slås i spillror eller i varje fall att rytmen skulle komma i otakt, men formbrottet tycks snarare komma på avvägar mot väggarnas geometriska upprepning som får en absorberande funktion i sammanhanget.

De kraftigt effektfulla färgerna och förflyttningarna lämnar sina spår på näthinnan. Släktskapet mellan bladen skulle kunna mätta bildupplevelserna, men istället sätter en fantasieggande process igång. Plötsligt blir den nonfigurativa bildvärlden till förenklade motiv.

Från att ha varit ett vackert och dekorativt skådespel framträder nu starkt stiliserade konturer, som i en av Szabos diptyker. Vid första anblicken framstår ett mönster som skulle kunna vara hämtat från 1970-talet med något psykedelisk karaktär. Mot svart botten står ett gult fält som likt gummiseg kåda dras och tänjs ut mellan de båda bladen. Men dragkampen tycks klinga av och bli till en stiliserad kropp med utsträckta armar.

Med denna inbjudande gest tycks jag som besökare välkomnas till vårens första utställning på Samlargrafik som med Magdolna Szabós serigrafier blir en vacker och verkningsfull inledning till vårens konstsäsong.

Angelika Engh

Konst

Magdolna Szabó: På Samlargrafik, Vanneberga (mot Landön) till 19/2