Semestersabotörer: "Bonjour tristesse"
"Bonjour tristesse" kan översättas till "Hej dysterhet" på svenska, men ordet tristesse kan också betyda bedrövelse, melankoli eller olycka. Titeln är hämtad från en dikt av poeten Paul Éluard.
Historien börjar idylliskt, Cécile och hennes far Raymond ska tillbringa sommaren på franska rivieran tillsammans med faderns älskarinna, Elsa, som bara är några år äldre än Cécile själv. Raymond byter älskarinna ett par gånger om året sedan hans hustru, Céciles mamma, gick bort. Cécile tolererar Elsa och ser henne inte som ett hot mot hennes och faderns fridfulla tillvaro.
"Jag fyllde sjutton år den sommaren och jag var fullkomligt lycklig", som hon uttrycker det i första kapitlet.
I den första svenska översättningen fick "Bonjour tristesse" titeln "Ett moln på min himmel". Molnet är i detta fall tveklöst en ny kvinna som inträder i handlingen. Anne är en gammal vän till Céciles mor och hon och Raymond inleder en relation, fortfarande under samma tak som Elsa. Till en början är Cécile förtjust, men snart börjar Anne ställa moderliga krav på henne och uppmanar henne till att ägna sig åt triviala saker som studier.
Cécile har samtidigt en sexuell relation med en ung granne, Cyril, inte för att hon är speciellt förälskad, utan nyfiken. Att en ung kvinna skulle kunna ha sex utan att bli varken kär eller straffas för sin omoraliska gärning med en graviditet fick många fransmän att höja på ögonbrynen.
Cyril och Elsa ska låtsas ha en romans, bestämmer Cécile, för att locka Raymond tillbaka av svartsjuka. Men hennes plan lyckas alltför väl och hela den 120-sidiga romanen slutar i katastrof för en av de inblandade. (TT)
Francoise Sagan
Sagan föddes 1935 i sydvästra Frankrike i en familj som efter andra världskriget flyttade till Paris. Hennes riktiga familjenamn var Quoirez, och hon valde sitt författarnamn efter en person i Marcel Prousts verk "På spaning efter den tid som flytt". Som revolterande tonårig relegerades hon från skolan och sökte sig till jazzklubbarna i Quartier Latin i Paris. Uttråkad stängde hon 1953 in sig i sitt sovrum och skrev de 200 sidor som blev "Bonjour tristesse".
Romanen blev succé och hade på mindre än fem år översatts till 22 språk och sålts i fem miljoner exemplar världen runt, däribland en miljon enbart i USA. 1957 filmades boken med Deborah Kerr, David Niven och Jean Seberg i rollistan.
Sagan blev en av centralfigurerna i bohemkretsarna i Paris och experimenterade friskt med män, snabba bilar, droger, sprit och spel. Författaren Francois Mauriac beskrev henne som "ett förtjusande litet monster".
Samtidigt skrev hon, och några av de böcker som kommit ut på svenska är "Själens blåmärken" och "Om en månad, om ett år". Sagan var gift – och skild två gånger; först med förläggaren Guy Schoeller och därefter med amerikanske medborgaren Bob Westhoff.
