Sigrid Nurbo: Alla vill vara obegripliga för andra

Kultur ,
Kulturglasögon är inte mer tillåtande eller renare än andra.
Foto:

Uppe på taket. Det går långsamt. Hammarslagen. Jag tänker på hans hjärta. Fettet i ådrorna, att det heter förkalkning, precis som för kaffekokaren. Avkalkning. Föreställer mig något vitt, tjockt kladd, ett kitt som växer och tar över blodrören – så som vegetation sakta stryper syretillförseln i en sjö.

Artikeln publicerades 2 augusti 2017.

Avklarning. Det är ett ord litteraturrecensenter använder då och då, att en text är avklarnad. Vad betyder det? Att den är ren och allt onödigt tjoffs runnit av?

Jag drar av ett kalenderblad, klistrar upp en björn mellan ramarna i ruta åtta. Kipparrobotar kravlar runt i villakvarteren. Det är augusti nu. Gräset böjer sig i kohagarna.

Ännu en dag som lokal kulturredaktör. Det är inte som ni tror. Inte alls. Det kommer e-post om att svenska bönder använder allt mindre vatten och ett nödrop om en ny menyflik. Ibland önskar jag att Axel Danielson kom hit, spelade in en bakom- kulisserna-dokumentär. Ni skulle nämligen inte tro mig på orden. Hur de vita sladdarna hänger ur öronen på folk, potatisgroddar in i hjärnor. Ögonskärmar. Datorskrämmor. De öppna replikerna riktade som en frånstötande utropstratt i öppna kontorslandskap.

”Hur gör man när InDesign har slut på diskutrymme?! Kan jag inte ens få beskära EN bild utan att datorn hänger sig!? Arrhhhh! INGET FUNGERAR! ”

Strumpsocksblues vid nyhetsskrivbordet fast att just de höj- och sänkbara borden på mediespråk heter ”desken”. Ryggknak. Deploy.

”Nu gör jag lite yoga här. Jag har ingen aning om hur man gör det, men det känns bra.”

Avklarning. Kongenialt.

En vän berättade nyligen att hon varit på ett buddistiskt retreat i Schweiz. Hon kände sig stressad och utanför. Kunde inte förstå lunchkonversationerna och det var den enda tid på dygnet de var tillåtna att prata. Detta var ett helt nytt habitus.

Liknande saker inträffar i alla okända och nya miljöer. Jag går på nosework med min kamphund. Förlåt nosarbete. Förlåt, amerikansk staffordshire terrier. Hon nosar och nosar, avskiljer och avskiljer. Avklarnar.

Ordboken fylls på: ”Urvalbana”, ”Ron’s metod”, ”Nosfrys”.

Människorna som nästan vuxit fast i newsdeskens syntetiska delar behöver också slita sig ibland: Non-cyborgisering. Avklarning - som när spaghettivattnet silas ur och en grå dimma stiger upp i spisfläkten. Retreat.

Men den osynliga språkmuren finns alltid – även på lokalredaktioner. Precis som i alla grupper, inom alla yrken ser en till att bli mer eller mindre obegriplig för utomstående. Genom att omöjliggöra infiltration bevaras ett gemensamt sätt att se på omvärlden. Sociologen och kulturantropologen Pierre Bourdieus tanke var att en grupps karaktär och identitet ofta bygger på en motreaktion och avsmak gentemot en annan grupps uttryck och smak . Fin- och fulkultur ni vet. Utställnings- och brukshundar. I ett klassperspektiv försöker högre bemedlade köpa sig en kultiverad identitet för att distansera sig från arbetarklassen. Omvänt håller sopåkare hårt i sina källsorteringsrumsnycklar, förorter har sina slanguttryck och – som hos sotarskrået förr i tiden – skapas ibland till och med ett helt hemligt språk.

Akademiker och kulturpersoner (inte alla) ser på liknande sätt till att det de skriver är obegripligt för utomstående. Men just i dag bubblar den här kulturredaktörens inre folklighet, en butter buktalan fräser.

Jag är trött på ”rena” dikter, ”rena” städer, luftigt, renrakat, fräscht. Jag längtar efter punk, vrål och smuts. Texter som viner och piskar och är fula, men sårbart otuktade. Jag vill läsa törnrosadikter utan prinsessor och törnrosor. Och konsten – ja, konsten – den ska vara som törnen, taggar som sticker genom sjaskiga foppatofflor. Du ska inte gå nära. Du ska ändå inte kunna låta bli att gå nära, nära.

Vad gör en kulturredaktör? Hen städar. Klarnar av. Kongenialiserar. Jag är gräsklipparroboten i villakvarteret, hammaren som slår i spikarna i texthörnen. Kultursidornas sopåkare och inredare. Det är mycket digitala streck, många backslag på tangentbordet.

Men nu är jag färdig med avklarnandet – klar för den här dagen.

Fakta

Liten ordlista

Avklarning: bli ren och klar, används ofta i lyrikrecensioner.

Kongenial: något som överensstämmer med någons anda eller syfte. Används ofta när recensent tycker att ett bokomslag passar bra ihop med innehållet, det vill säga texten.

Cyborg: en organism som består av såväl biologisk vävnad som syntetiska delar. Ofta använt inom sci-fi-genren och fiktiva karaktärer, men vissa hävdar att det finns verkligt levande cyborgs, det vill säga som har protester eller pacemakers, eller till och med att i stort sett alla nutida människor egentligen är cyborgs eftersom de använder teknisk mjukvara mer eller mindre som en förlängd del av sig själva.

Habitus: är latin för "vana" och i detta fall en term inom sociologi och antropologi. En människas habitus kommer till genom de vanor hen lär sig i sin sociala miljö, till exempel i den egna uppväxtfamiljen och i skolan. Detta habitus blir sedan ofta omedvetet handlingsmönster. Habitus kan kallas ibland för ett förkroppsligat kapital.

Ron's metod: går i korthet ut på att hunden ska lära in och känna igen en speciell doft genom att doften kombineras med godisbelöning.

Urvalsbana: En bana med ett antal behållare varav bara en innehåller den eftersökta doften som hunden ska hitta.

Nosfrys: När hunden sätter nosen riktigt nära doftkällan, nästan som en magnet.

Deploy: en från början militär term som också används inom It-system. I samband med It kan en synonym till deploy vara "utplacering" – att ett färdigt program, en funktion eller en tjänst görs tillgänglig för andra

Knoparmoj: sotarnas hemliga språk - eller yrkesdialekt (sociolekt) - som numera sägs vara närmast utdött. Ord som "doja och "bralla" är från början knoparmoj.

Visa mer...