Skånska modernister lyfts fram

Kultur Artikeln publicerades

Konst
"De tolv" – Skånska modernister: Malmö konstmuseum, till 31/5

De var skåningar och modernister men träffades i Paris, där de 1921 bildade gruppen "De tolv". Elva manliga konstnärer och en kvinnlig, alla födda mellan 1879 och 1897, som förenades av den moderna konstens tro på färgens och formens egen kraft.
När de 1924 för första gången ställde ut gemensamt, på Malmö konstmuseum, strömmade publiken till och öste såväl lovord som kritik över det nya och djärva måleriet. "De moderna galenpannorna som inte har någon som helst religion i kroppen utan målade vad som helst hur som helst" skrev Sydsvenskan förargat i sin recension. Nu, åttio år senare, är de tillbaka i konstmuseets salar, men denna gång lär deras färgstarka landskapsmålningar, stilleben och porträtt knappast väcka annat än förtjusning och möjligtvis ett uns nostalgi hos sin publik.

"De tolv" var Albert Abbe, Svante Bergh, Tora Vega Holmström, Johan Johansson, Emil Johanson-Thor, Ivar Johnsson, Anders Jönsson, Erik Jönsson, Nils Möllerberg, Emil Olsson, Pär Siegård och Jules Schyl. Samtliga vände sig mot den traditionella provinsialism och det stämningsfyllda skymningsmåleri som dominerade den skånska konstscenen under 1900-talets första decennier. De ville något nytt, och under åren före och efter första världskriget sökte de sig ut i världen för att studera, främst till Tyskland, Frankrike och Italien.
1921 befann sig emellertid flertalet i Paris, där de samlades för studier på Académie Colarossi och i André Lhotes ateljé. Idén väcktes att sluta sig samman för att på hemmaplan bättre föra fram sin konst, och gruppen fick namnet "De tolv".
I Stockholm hade konstnärsgruppen "De åtta", med medlemmar som Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén och Nils Dardel, tidigare vållat våldsamt rabalder då de på allvar introducerade den Matisse- och Cézanne-inspirerade konsten i Sverige. Fullt så häftiga reaktioner mötte inte "De tolv", vars målningar och skulpturer influerats av så skilda konstriktningar som kubism, futurism och expressionism. Tretton år hade förflutit sedan "De åttas" skandalomsusade utställning, och den svenska konstpubliken hade uppenbarligen blivit mer mottaglig för den moderna konstens experimentella sinnelag. Betonas bör dock att de skånska konstnärerna alla arbetade med ganska traditionella motiv – skånska landskap, parisiska stadsvyer, modellstudier, självporträtt och blomstermålningar – det var deras stil och teknik som stod för det nya.
Från 1924 och tio år framåt utställde gruppen flitigt tillsammans, men 1934 splittrades den, då medlemmarna utvecklats åt alltför olika håll. Privat fortsatte de att hålla kontakten, och de vistades alla åtminstone någon period under året i Skåne. Trettio år har gått sedan de senast visades tillsammans i en minnesutställning 1974, och i år firar alltså gruppen 80-årsjubileum, även om samtliga av dessa medlemmar sedan länge gått bort.

Malmö konstmuseum, som genom en donation av stadens store konstmecenat och samlare, Herman Gotthardt, äger en omfattande samling av gruppens verk, passar nu på att visa ett urval av de skatter som vanligtvis göms i magasinen.
Det är en synnerligen sevärd utställning, full av färg och liv. Särskilt Johan Johanssons färgrika måleri gör ett starkt intryck på mig, kraftfullt och originellt. Så var han också gruppens ledande gestalt, med ett omisskännligt driv i sin penselföring. På museet visas ett par vibrerande målningar i lysande rött och blått av en kvinna i en solstrimmig skogsglänta, samt två mycket uttrycksfulla självporträtt.
Jules Schyl, kanske en av gruppens mest kända konstnärer, finns representerad med bland annat ett färgskimrande och romantiskt kvinnoporträtt i hans karaktäristiskt eleganta stil. Albert Abbe förför med en uppfriskande vy över Torekov i vågad, kubistinspirerad stil medan Tora Vega Holmström tjusar med sin dekorativa kolorism.
Med andra ord: här finns mycket att se och beundra, även om inte alla verk övertygar konstnärligt i ett samtida perspektiv. Men ur en historisk och inte minst lokal (skånsk) synvinkel finns här många givande nya bekantskaper att göra, särskilt då majoriteten av gruppens medlemmar något orättvist fallit i glömska under senare år.

Carolina Söderholm