Skildrar skilda världar

Egentligen hade Patrik Lundberg tänkt skriva den nu aktuella romanen, ”Onanisterna”, först. Så råkade han, som han uttrycker det, ramla över den historia som blev den självbiografiska berättelsen om en adoption från Korea. Därför kom debutboken istället att heta ”Gul utanpå”.

”Onanisterna” är inte om Lundbergs egen uppväxt i Sölvesborg, även om det handlar om ett kompisgäng i just denna ort, även om han likt huvudpersonen Kim studerat på Komvux i Bromölla och delat ut tidningar om natten. Och trots att han säger sig väl känna igen det grova, ibland närmast barnförbjudna språket.

– Jag tänkte jag skulle använda ett grövre språk i den här boken. Det handlar delvis om trovärdighet, jag satt ju inte direkt och censurerade mig själv när jag var 19 år.

Vem är då målgruppen? Han svarar att boken rent konkret riktar sig till unga vuxna, från 15 år och uppåt. Män? undrar jag. Nej.

– Jag tror igenkänningen kan bli stor för många unga män, men för alla andra kan den fungera som en ingång till hur det är att vara ung på landsbygden.

Det är numera flera år sedan Patrik Lundberg flyttade från Sölvesborg, han insåg att han ville se fler delar av världen och har gjort sig en karriär som skribent – är bland annat en välkänd och uppskattad krönikör på Aftonbladet – och författare, med Malmö som hemmaadress.

– Skillnaden mellan att bo i Sölvesborg och Malmö är att jag är mer anonym här, på gott och ont.

I boken skriver du att en liten stad som Sölvesborg endast är för dem som följer mallen, vad säger det om att bo i en mindre ort?

– Jo, så är det. Men så är det också i Malmö, fast här finns det flera mallar som gäller. Jag ställer inte upp på den bild som ofta ges av landsbygden och dess mänskor, där man kan tro att det inte finns något liv utanför storstäderna utan att det endast handlar om siffror, antingen hur hög arbetslösheten är eller hur mycket personerna belastar samhället. Jag vill ge dessa mänskor ansikte, besjäla dem. Och jag vill att vi ska lyssna till deras berättelser.

Den valrörelse som sedan i helgen är över följde han noga. Han menar att det under mandatperioderna ofta pratas om hur viktigt det är att satsa på landsbygden, att hela landet ska med, men när väl de politiska huvudfrågorna vaskas fram inför ett val är inte landsbygden längre med.

– Det är synd att landsbygden alltid hamnar i bakvattnet. Egentligen är det konstigt, det bor ju fler mänskor utanför de tre största städerna än i dem, vilket borde göra politikerna mer intresserade av att fånga deras uppmärksamhet.

I hans nya bok är det främst unge Kim och hans kompisar vi följer. Det är fotbollsträningar, supporterresor med Blackouts (klacken till Sölvesborgs GoIF), fester och en hel del könsrikt grabbsnack.

Men under all denna nu-skildring finns de stora frågorna om livet, det som levs och det som väntar i framtiden. En klasskildring, menar Lundberg själv. Samtidigt är det en berättelse om en ung mans utveckling och om en samtid som rymmer olika världar, som den i Sölvesborg och den på Möllan i Malmö.

– Det här är inte en skildring av det Sölvesborg jag växte upp i, utan av Sölvesborg 2014. Det är betydligt svårare att vara ung på en liten ort idag än när jag var 19 år. Busslinjer läggs ner, vårdcentraler stängs och industrin sparkar folk. Om du inte får ett jobb när du slutar skolan, vad är då alternativen? Är du arbetslös får du bo kvar hemma, annars får du börja studera på annan ort eller sticka till Norge och jobba. Det skulle vara kul att få se en lista över hur många personer från nordöstra Skåne som bor och arbetar i Oslo, jag tror det handlar om rätt många.

”Onanisterna” är en titel som handlar om de skilda och stängda världar som nämns ovan. Var och en är trygg i och med sitt, och aldrig skola dessa olika verkligheter mötas. Eller?

– För mig handlar titeln om personer som rör sig inom sin egen krets, här i form av fotbollsgrabbar i Sölvesborg, men det kan lika gärna vara hipsters i Malmö. Det är i sådana här kretsar det skapas ett grupptänk med en speciell jargong. Dessutom blir det inget umgänge mellan de olika grupperingarna, var och en stannar inom sin komfortzon.

Om tio, tjugo år, vad gör de här Sölvesborgskillarna då?

– Jag tror det har gått helt ok för allihop, någon kanske slår dank, men de flesta har väl klippt sig och skaffat sig ett jobb.