Sökandet uppåt leder inåt

Vi möter alla vändpunkter i livet. Vägskäl som får oss att reflektera över tid som varit och tid som kommer.

Huvudpersonen Olof i Lennart Hagerfors roman ”Vägen till Khumbu” markerar punkten för sig själv och andra genom att resa till Mount Everest. Likt många moderna västerlänningar vill han möta och utforska en yttre vildmark för att komma tillrätta med sitt inre: ”Det var nuet och glömskan jag ville åt. Jag sökte medvetet en lögn: att efter mödosam bestigning stanna upp, hämta andan, blicka ned på världen och säga att denna skönhet gör mig tom, men just därför klokare.”

Hagerfors Olof berättar i jag-form om sin resa, men också i tillbakablickar om vad som är upprinnelsen till den. Ett smärtsamt skede – var hade det egentligen sin början? – penslas rent, millimeter för millimeter, såsom en arkeologs lätta handlag vid blottläggandet av benrester. Allt djupare, allt tydligare och allt sorgsnare. Med hot om syrebrist vid varje andetag, med svikande krafter och en miljö där ett felsteg skiljer liv från död borrar sig Olof ned i sina minnesbilder.

Samtidigt kontrasteras hans livshistoria mot andras, i mötena med några av alla de som är på väg uppför eller nedför bergssidorna. En högljudd amerikanska tycks också ställa sig på tredje världens sida mot väst – men den politiska sanningen är inte enkel, tvärtom är den komplex.

Inte minst visas det genom den överraskning som kan vänta en modern svensk läsare under läsningens gång. Vi har förutfattade meningar. De flesta av oss har ett defaultläge vid läsning – och minns att jag nu skrivit det, för jag tänker inte röja hemligheten i förväg. Den är en del av den starka upplevelsen av den här romanen som rör på djupet vid vad det är att vara människa. ”Det var inte vad man gjorde utan hur som var viktigt. Att bli en annan handlade om att lyfta fram något inom en själv som tidigare varit nedtryckt, att välja en av de slumrande möjligheter man bar på ... ”

Efter avslutad läsning börjar jag om från början igen. I denna lilla roman finns tankeföda för ett liv. Ärlighet, också när den blir obekväm. Och ett välformulerat och innerligt språk som är berörande.