Annons

Spännande lärodikt om Bibelns ondskefulla jätteodjur

Lyra Koli första roman nominerades till Borås Tidnings Debutantpris och hennes andra ”Ett så starkt ljus” till Augustpriset. Nu skriver hon poesi för första gången. Recensenten Christian Swalander ger sig in i ordleken.
bokrecension • Publicerad 24 augusti 2019
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Lyra Koli har tagit sig an poesiformen för första gången .
Lyra Koli har tagit sig an poesiformen för första gången .Foto: MOdernista

leviatan

Lyrik

Författare: Lyra Koli

Förlag: Modernista

I sin diktsvit ”leviatan” undersöker Lyra Koli hur det bibliska monstret Leviatan blivit en till formen skiftande men ständigt pånyttfödd förkroppsligad symbol för människors fruktan.

Som otaliga sagor, berättelser och filmer visar har vi människor ett behov av att ge kropp och gestalt åt de hot och faror som är antingen ofrånkomliga eller frånkomliga inslag i vår tillvaro. En sådan monstruös gestalt är det bibliska jätteodjuret Leviatan, som genom historien levt vidare i ständigt förnyad form, därmed avspeglande respektive samtiders tolkning av den dolskt lurande ondska som plötsligt med ett fruktansvärt angrepp kan kasta tillvaron över ända.

Annons

Om Leviatan i historia, myt och litteratur, och i skärningen dem emellan, skriver Lyra Koli i diktsviten ”leviatan”. Det är verkligen ett spännande uppslag till dikt i den klassiska tradition som kallas lärodikt, där kunskap förmedlas i lyrisk form.

Nu är Lyra Kolis avsikt inte bara att förmedla kunskap, utan också att, som det anstår en poet, förmedla sina egna upplevelser, tankar och känslor i relation till diktens föremål. Formen är också den klassisk, det vill säga modernistisk, orimmad naturligtvis, ont om skiljetecken, ojämna rader, metalitterära inslag, både som referenser till annan dikt och i form av korrespondenser med religionshistorisk sakkunskap och internetkontakter med insikt i ämnet.

Fascinerande är hur beskrivningarna av Leviatan skiftat. Ibland jättekrokodil, ibland val, ibland urtidsödla. Men alltid det godas hotfulla motsats, och därmed, i en religiös föreställningsvärld, också guds fiende.

”leviatan” är en lärd lek med hur människan, på gott och ont, skapar de gestalter som hennes fruktans behov av symboler kräver.

Christian SwalanderSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons