Peter Rosengren: ”Spåren av det förflutna”

Ny bok Artikeln publicerades
Peter Rosengren arbetar på kultur- och fritidsförvaltningen i Kristianstads kommun, och arrangerar även stadsvandringar i Kristianstad. I höst har hans bok om militärstaden Kristianstad getts ut.
Foto: Tommy Svensson
Peter Rosengren arbetar på kultur- och fritidsförvaltningen i Kristianstads kommun, och arrangerar även stadsvandringar i Kristianstad. I höst har hans bok om militärstaden Kristianstad getts ut.

Är Kristianstads historia lika rak som stadens gator? Kulturjournalisten Bengt Eriksson läser Peter Rosengrens bok om den gamla militärstadens då och förändringar till nu, och märker hur staden öppnas upp allt mer.

Varje stad är sin egen stad. När, var, hur och varför just denna stad anlades har lagt grunden för stadens stämning, atmosfär och känsla. Vad som idag finns kvar av, låt säga ursprungskänslan, beror på stadens utveckling och modernisering, dess nutidsanpassning i förhållande till historien och grunden.

Eller ”identitetskänsla”, för att citera Peter Rosengrens benämning i förordet till ”Spåren av det förflutna” – en bok där han följer ”Militärstaden Kristianstad genom seklerna”. Direkt placeras de bägge städer som Kristianstad utgör bredvid och eventuellt mot varandra: den gamla respektive nya staden.

Rosengren skriver om träsket på andra sidan Helge å som på 1980-talet började förvandlas till Naturums turistlockande vattenrike. Han skriver också om Kristianstads innerstad – som med stolthet hade kallats ”old town”, ”altstadt” eller ”stare mieasto” om staden varit engelsk, tysk eller östeuropeisk – medan Kristianstads gamla stadskärna knappt alls lyfts fram.

Peter Rosengren, förut bland annat intendent på Regionmuseet i Kristianstad och nu verksam inom kultur- och fritidsförvaltningen på Rådhus Skåne, använder ordet ”hemmablind”. Kristianstadsborna är hemmablinda för innerstaden som utemuseum och daglig förmedlare av stadens unika historia.

Rak och stram, ja, militaristiskt stram, en stad där man går i raka led och står i givakt. Så blev min första upplevelse av Kristianstad. Det var på 70-talet, då jag gjorde vapenfri tjänst på Landsantikvarieämbetet i Kristianstad, satt i det så kallade Tyghuset (som byggdes i början av 1600-talet och skulle ingå i det slott som konung Christian IV planerade att bygga vid Stora torg) och sorterade dokumentationer av länets kyrkor.

På luncherna gick jag omkring i den symmetriska stadskärnan och utforskade stora som små gator, alla lika linjärt raka. Peter Rosengrens tunna men komprimerade och innehållsrika bok ger – mig och dig – en bakgrund till allt detta.

Han följer Kristianstad från den danska fästningsstad som anlades på 1600-talet fram till dagens handels- och högskolestad. Han beskriver Christian IV:s egen renässansstil (Trefaldighetskyrkan är ett praktexempel), den svenska, militära utbyggnaden på 1700-talet och vad som kan kallas den civila utbyggnaden 100 år senare, då stadens elit uppförde privatpalats vid Västra Boulevarden, den nya paradgatan.

Kosmorama i centrala Kristianstad, för omkring 100 år sedan.
Kosmorama i centrala Kristianstad, för omkring 100 år sedan.

Vad finns kvar? Rosengren gör genomgångar av kaserner och hus, liksom av kvarters- och gatunamn som blickar bakåt genom historien. Faktafyllt och lite torrt skrivet men de fakta som noteras är så spännande att hus, gator och torg levandegör sig själva. Några gånger går han in i husen, beskriver hur de förändrats och moderniserats på insidan. Som att Ohlssons Ost öppnades 1932 i kvarteret Ryttaren vid Lilla torg och att H&M:s byggnad i kvarteret Snapphanen också idag ger en aning om biopalatset Kosmorama från den svenska filmens födelse i början av 1900-talet.

Men det är för lite! Sådant hade jag velat ha mycket mer av. Fast det är väl en annan bok, som Peter Rosengren nu öppnat upp för…

Historia

Peter Rosengren

”Spåren av det förflutna. Militärstaden Kristianstad genom seklerna”

(Egen utgivning)