Den bosnienfödde tyske författaren Saša Stanišić fortsätter att övertyga sina svenska läsare. Nu med berättelsesamlingen ”Mina damer och herrar, vi behöver en frivillig”. Recensenten Thomas Kjellgren stimuleras av författarens språkliga uppfinningsrikedom.
Fakta
Mina damer och herrar, vi behöver en frivillig
Berättelser
Författare: Saša Stanišić
Översättning: Christine Bredenkamp
Förlag: Weyler
Med två originella romaner, ”Farfar upp i graven” och ”Före festen” har den bosnienfödde tyske författaren Saša Stanišić övertygat den svenska publiken.
Detta fortsätter han med i de berättelser som nu presenteras i boken ”Mina damer och herrar, vi behöver en frivillig”, även om det kanske börjar något trevande i öppningsscenerna. Men snart är det väloljade berättarmaskineriet igång. Det är främst Stanišićs språkliga uppfinningsrikedom som imponerar. Den verbala flexibiliteten. Han har fullt sjå med att hinna med i personernas tankebanor, som färdas längs alla huvud-och stickspår samtidigt.
De olika personerna dyker upp i flera av berättelserna och allt länkas samman. Tillsammans med vapendragaren Mo hamnar berättaren på flera, oväntade ställen. De stjäl en målning av en syrisk konstnär i Stockholm för att snart hamna på Island eller bland människorättsaktivister på en Rhenflotte.
På samma sätt är det med Georg Horvath. Juristen inom bryggeribranschen som i ett ögonblick av melankoli publicerat en diktsamling och som vi nu följer på en märklig resa i Brasilien, som parallellt utspelar sig i Rumänien.
Det som förenar Stanišićs människor är att de söker sina fästen i tillvaron. De finner dem inte alltid men de jagar oförtröttligt vidare. Här ger den tyska originaltiteln vägledning. ”Fallensteller” betyder just ”jägare”.
