Stefánsson, Jón Kalman: "Sommarljus, och sen kommer natten"

Kultur

Jón Kalman Stefánsson ansluter sig till den isländska litteratur som funnits på ön ända sedan Laxness dagar, med drag av formuleringsglädje och känsla för det särpräglade. Inge Knutsson har läst.

Isländsk 1900-talsprosa präglades länge av att många författare var födda på landsbygden och främst skildrade livet där. Samtidigt var de flesta islänningar stadsbor. Livet i stan fick sina skildrare först med de författare som trädde fram på 1980-talet, till exempel Einar Kárason och Einar Már Gudmundsson, välkända också för svenska läsare.

Trots allt bor inte alla islänningar i städer, och Reykjavík har från att ha lyst med sin frånvaro i litteraturen övergått till att bli en litterär konvention. Den som tydligast har reagerat mot detta är Jón Kalman Stefánsson, som gärna förlägger handlingen i sina verk till en mindre ort på landet, omgiven av bondgårdar.



Jón Kalman Stefánsson är obetydligt yngre än de ovannämnda kollegerna men företräder trots det vad man i brist på annat väl får kalla för postmodernismen i isländsk litteratur. Detta betyder att man som författare skaffar sig större rörelsefrihet genom att överskrida genrernas gränser, men det innebär också att man tar mindre ansvar för sitt verk. Man gör det ganska enkelt för sig, man skriver på, och så får läsaren knyta ihop säcken.

Detta vårdslösa arbetssätt har förtagit verkan av en del av Jón Kalman Stefánssons tidigare böcker. Den nu till svenska översatta "Sommarljus, och sen kommer natten" är bättre sammanhållen, även om vissa sidospår i handlingen inte fullföljs, och slutet är både effektfullt och gripande.

Annars står det helt klart att vi i Jón Kalman Stefánsson har fått ännu en begåvad isländsk berättare. Formuleringsglädje, humor och överdrifter i rikt mått, liksom blick för det särpräglade också hos de obetydligaste i samhället, har utmärkt isländsk epik ända sedan Halldór Laxness tid, och till den traditionen ansluter sig Jón Kalman Stefánsson med stor självklarhet.



"Sommarljus, och sen kommer natten" är en sorts förenklad kollektivroman om några av invånarna i en by någonstans vid havet utmed Islands västra kust. Det pokuleras och kopuleras friskt, folk genomgår märkliga förvandlingar eller visar sig äga oanade talanger, många lever lyckligt, en och annan går och hänger sig.

Om handlingen är lite spinkig, så är persongalleriet desto fylligare och läsaren hamnar i ett garanterat brokigt sällskap, som det är svårt att slita sig från. Men någonstans bakom skrattspeglarna, genom gliporna i den glättade fasaden, skymtar mörkret, och boken ställer liksom i förbigående en del existentiella frågor, vilket ger den nödvändig barlast och gör att man gärna rekommenderar den.