Annons

Stilsäkert om vägval och judisk identitet

En stilsäker och viktig debutroman om längtan efter identitet, anser litteraturkritikern Jimmy Vulovic om Anna Brynhildsens ”Alla vill ju hem”.
bokrecension • Publicerad 21 oktober 2019
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Anna Brynhildsen lyckas mycket bra då hon stilsäkert gestaltar livet i gränslandet, mellan religiösa identiteter och kulturella traditioner.
Anna Brynhildsen lyckas mycket bra då hon stilsäkert gestaltar livet i gränslandet, mellan religiösa identiteter och kulturella traditioner.Foto: Emil Malmborg

Alla vill ju hem

Roman – debut 2019

Författare: Anna Brynhildsen

Förlag: Wahlström & Widstrand

Finns en människa i framtiden eller i det förflutna? Den frågan är central tematik i Anna Brynhildsens debutroman ”Alla vill ju hem”. Där återkommer frågan om en människas identitet är resultatet av egna val, alltså det personen gör sig själv till, eller bara är en effekt av tidigare generationers erfarenheter. Och på ett för romaner föredömligt vis får läsaren inga entydiga svar i varken den ena eller andra riktningen. Istället är det själva frågeställningen som är viktig, det drivande.

Rebecka är en ung judisk kvinna, eller rättare sagt en halvjudisk kvinna. Hennes mor är judinna, men fadern kristen och det är just det där både-och/varken-eller som ställer till det för henne. Hon lever sitt liv mitt emellan olika världar och olika erfarenheter. Och allteftersom livet fortskrider dyker frågan om vilket hennes egentliga ”hemmalag” är upp allt oftare. När hennes judiske pojkvän lämnar henne för en annan kvinna försvinner en viktig pusselbit i det identitetspussel som hon dittills lagt. Det blir kris av det hela. Rebecka är romanens jag och modern är det du som jaget vänder sig till, ofta anklagande, för att försöka reda ut sig själv.

Annons

För att få behålla den studentlägenhet i Lund som hon och pojkvännen tidigare levt i tillsammans, måste Rebecka vid sidan av sitt vikariat som biologilärare skriva in sig på någon universitetskurs. Och likt en dörr öppnad av ödets hand så är en kurs om judiska litterära reaktioner på Förintelsen fortfarande öppen för sen anmälan. Genom kursen kommer hon i kontakt med Elinor som är betydligt mer rotad i sin judiska identitet. En intensiv vänskap uppstår och med den följer också, för Rebeckas del, en intensifierad jakt på vem hon egentligen är och vem hon vill vara.

”Romanen visar de långa mörka och ofta förlamande tunga skuggor som Förintelsen fortfarande kastar över en hel del människors liv.”

Anna Brynhildsen lyckas mycket bra då hon stilsäkert gestaltar Rebeckas liv i gränslandet, ett liv mellan religiösa identiteter och kulturella traditioner, ett liv mellan historien och framtiden. Den livssituationen kräver ett medvetet sinnelag och en följsam hand på rodret för att kunna bli hanterbar. Det är sant oavsett om mitt-emellan-skutan navigeras i en judisk lundamiljö eller i en förort någonstans. I dagens Sverige finns det väldigt många som står mitt emellan precis allting, som försöker hitta hem, och Anna Brynhildsens roman har mycket att erbjuda dem. Även om de inte delar den judiska erfarenheten.

Romanen fångar även skickligt hur det är att leva med ett förflutet. Den visar de långa mörka och ofta förlamande tunga skuggor som Förintelsen fortfarande kastar över en hel del människors liv. Och den gestaltar också vår tids växande antisemitism. Det finns nog läsare som kommer tycka att en del av det som skrivs är politiskt provocerande, därför att det belyser en konfliktlinje som skär genom religion, kultur och historia. Men den som provoceras bör också ha i åtanke att Anna Brynhildsen inte försöker skriva in några säkra svar i läsarens medvetande. Istället vågar hon, precis som skickliga romanförfattare bör göra, väcka viktiga frågor till liv.

Jimmy VulovicSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons