Sven Nilsson: ”Konstnärer är ingen naturresurs”

Kultur

Kulturarbetare har långa utbildningar, men tjänar ofta långt under genomsnittet. Författaren Sven Nilsson varnar för att se konstnärer som en oändlig naturresurs.

Artikeln publicerades 13 december 2012.

– Generellt sett har konstnärer längre utbildningar än de flesta, men de tjänar långt under genomsnittet och lever under väldigt otrygga förhållanden. Det finns till exempel nästan inga normala anställningar för skådespelare och musiker. Därför tvingas kulturskapare ofta bli egenföretagare. Till och med industriformgivare är frilansare idag, säger Sven Nilsson.

Han har skrivitflera böcker om kulturpolitik. I boken ”Var finns kreativiteten?” undersöker han kulturlivet i Skåne. En av hans slutsatser är att kultursektorn bärs upp av enskilda individer, som gör stora uppoffringar för att kunna ägna sig åt sitt skapande. Han är kritisk till att samhället inte tar ett större ansvar.

– Nu när vi har lämnat jordbruksamhället och industrisamhället bakom oss måste vi konkurrera med produkter som har ett högt värde när det gäller innehåll och design. Ett sådant samhälle är beroende av kreativa personer. Det är en paradox att vi samtidigt vänder bort blickarna och vägrar ta ansvar för dem.

Varför fortsätter de om de har det så uselt?

– Deras engagemang är själva motorn. Pizzabagaren och frisören slutar om deras verksamhet inte är lönsam. Det gör inte bildkonstnären. Många tar andra jobb för att klara brödfödan, men de vill inget hellre än att ägna sig åt sitt skapande. Författare har till exempel i alla tider haft civila jobb.

Sven Nilssonser dock en risk i att förlita sig på att konstnärerna fortsätter trots låga inkomster och dåliga villkor:

– Konstnärer verkar uppfattas som en evig naturresurs. Det är bekymrande. I mina intervjuer har jag pratat med många som är beredda att lämna, även om de gör det med tungt hjärta. Dessutom tycker jag inte om den Darwinistiska inställningen som många har. De verkar tro att det är de minst lämpade som slås ut, men det är inte alls självklart att de segaste eller de med vassast armbågar är bäst.

Enligt Sven Nilsson utmärker sig till exempel Ystads och Simrishamns kommuner genom sin höga andel yrkesverksamma inom kreativa näringar. Han tycker dock inte att kommunerna och turistorganen har förstått potentialen i denna resurs.

– Man satsar på mat och äpplen, men verkar räkna med att konstnärerna fortsätter av sig själva. Det är kortsynt och cyniskt.