Sune Johannesson: Taket som lyfte kulturen till nya nivåer
Under en kort period var jag anställd som producent på Musik i Syd, med kontorsrum med fönster mot en liten mörk innergård. Det var vid skiftet mellan 2010-2011 och ett av de ämnen som ventilerades i organisationen var en framtidsplan om att knyta de intilliggande verksamheter av musik, bibliotek och café närmare varandra.
Bra idé, tyckte jag, men hade det hållits en omröstning om ja eller nej till en sådan satsning hade jag tillhört nej-sägarna. Varför? För att det enda nya jag såg i förslaget var i stort sett ett tak över den där lilla gården. Inga nya publika rum, inga nya verksamheter. Så många miljoner för ett tak? Nej tack.
Jag slutade på Musik i Syd, idén genomfördes och invigdes i augusti 2014 under namnet Kulturkvarteret. Och nu när det ska firas 5-årsjubileum är det bara att erkänna; Tänk att ett litet tak kan göra så himla stor skillnad. Jag hade helt enkelt fel.
Kulturkvarteret har under de här fem åren vuxit till en helhet där de olika delarna är större än helheten. Tidigare fanns konserter, sceniska gästspel och bibliotek men de var sig själva. Idag är allting som sker i kvarteret en del av en stor gemenskap och de skilda uttrycken knyts samman på ett lika vackert, som givande sätt. Se bara på den snart aktuella Bokfestivalen, vilket lyft den har fått genom Kulturkvarteret.
Mitt i detta kulturhav finns hjärtat, bistron. Mötesplatsen, tankesmedjan, mat- och fikarummet med utrymme för vila, samtal och läsning. Bistron har också under senaste året kommit att användas alltmer som en egen scen, alldeles utmärkt för närkontakt för såväl konserter som föredrag och samtal.
Personligen har jag haft ett flertal fantastiska upplevelser i detta kulturella kvarter, och det är huvudsyftet. Att locka med ett rikt och variationsrikt program. Under Helen Ortmans ledning under de senaste åren syns också nya samarbeten, nyfikna satsningar och inriktningar mot en yngre publik. Bra!
Är då allt bra? Har Kulturkvarteret hittat sin definitiva form? Absolut inte!
Här finns fortfarande möjlighet att växa och att locka en betydligt större publik. Hur? Kanske kunde fler verksamheter kopplas till kvarteret? Kanske kunde bistron ha öppet även de programfria kvällarna? Kanske genom att införa ett meröppet personalfritt stadsbibliotek? Kanske genom artist-in-residence-stipendium med tillgång till boende och ateljé/replokal? Kanske hade ett rabattsystem som gynnat de flitigaste lockat till fler återbesök? Kanske billigare senior- och ungdomspriser? Kanske... ni förstår, det finns utvecklingspotential.
”Centralt i en ljus framtid för detta kvarter är ett fortsatt starkt engagemang från den politiska sidan, men också från stadens andra olika aktörer. Kulturen är fullständigt nödvändig för att en stad ska leva och må bra, vara attraktiv och utvecklas.”
Centralt i en ljus framtid för detta kvarter är ett fortsatt starkt engagemang från den politiska sidan, men också från stadens andra olika aktörer. Kulturen är fullständigt nödvändig för att en stad och dess invånare ska leva och må bra, vara attraktiv och utvecklas.
Grattis Kulturkvarteret, ja må du leva uti hundrade år. Och när du har levat uti hundrade år, ja då ska du skjutas till ett nytt, ännu större tak.
Fem personliga minnen
1. De tidigare lunchprogrammen var en härlig soppa. Och till denna soppa bjöds man på diverse kultur. Särskilt minns jag när jag plötsligt bestämmer mig för att bevaka premiären av höstsäsongen 2015. Strax sitter jag där vid bordet och sjunger för fullt, allt under den lika pigga som entusiastiska körledaren Katarina Nilsson Bremers ledning. Resten av arbetsdagen dansar jag fram.
2. I oktober 2015 ägde första Kulturgalan rum, och det blev en lång och fullmatad kväll med priser, underhållning, musik, poesi och föredrag. Allt var närodlat, höll hög kvalitet och var stimulerande energirikt. Jag och min tidigare kollega, Lisa Appelqvist, delade ut vårt Kultur- och Nöjespris till Wanås. Snart är det dags för årets gala, den femte i ordningen.
3. Förra årets invigningspar av Bokfestivalen ställde sent in, och in ringdes författaren Anne Swärd, bosatt utanför Ystad. Hon kom och höll en såväl underhållande, som tänkvärd invigningsakt. I slutet av året sätter hon sig på en stol i Svenska Akademien. Dom blev väl inspirerade.
4. I våras firade Musik i Syds tidiga musik-grupp Ensemble Mare Balticum 30 år, och själva finalkonserten var en repris av det konsert- och berättarprogram om regalskeppet Kronan som 1989 satte igång allt. Nog är det en fin poäng i att ett skepp som en gång sjönk gör att ett nytt skepp flyter vidare på musikens hav.
5. Alla dessa konserter jag har sett, från vårens energipumpande jazzkonsert med Phronesis till klassiska utflykter, americana och mycket annat. Tack.
