Thom Lundberg om egoism och gemenskap

Krönika Artikeln publicerades
Kor i det vackra schweiziska alplandskapet. Men hur stor är friheten i detta land?
Foto:

Trivseln i det nya hemlandet Schweiz är omedelbar. Lugnet i staden, Alperna, närheten till flera andra länder... Men efter ett tag växer en annan känsla fram, saknaden av en större gemenskap i samhället. Här är författaren Thom Lundbergs första krönika.

För snart tre år sedan fick min fru ett jobb i Schweiz. Vi begav oss som familj ut på ett äventyr som sedan gett oss en massa nya perspektiv. Inte minst på Sverige.

Det dröjde bara några helger innan vi upplevde de fantastiska bergen. Snabbt konstaterade vi hur enkelt och bekvämt livet kan vara i en liten alpstad. Och läget i Europa kändes oslagbart - några få timmar i bil till Tyskland, Italien, Frankrike.

Sedan började något skava. Inte så att vi vantrivdes. Men något satt inte helt rätt.

Som svensk är jag van vid det gemensamma samhällsprojektet, folkhemstanken, välfärden för alla, solidariteten som ett honnörsord. Detta att i ett land ha något tillsammans, som vi vårdar, utvecklar och värnar, skapar en hänsyn också mellan människorna. Vi står gärna i kö, säger ofta tack, parkerar våra bilar så att andra kommer fram, reser oss på bussen för äldre.

I Schweiz finns en begränsad gemensam välfärd. Skattekronorna är få och invånarna vana vid att få klara sig själva. De vill ha det så. Men en sådan modell, med sådana strukturer, sätter spår även i hur de är mot varandra. Individualismen är så stark att den ibland slår över i, vad som för en skandinav verkar vara, ren egoism.

Tydligast blev detta när jag den första tiden var pappaledig. Att en man är hemma med barn i Schweiz, är i sig ovanligt. Människor tittade in i barnvagnen, som för att bekräfta för sig själva att jag bara lånat den av min fru för att forsla hem en platta öl. När de såg att det istället var ett barn däri, tittade de oroligt på varandra.

Veckor passerade. Jag skulle skaffa internet. Gick mellan butiker som erbjöd snarlika lösningar, men ogärna hjälp till en ausländer. Kein englisch! svarade de bryskt när jag frågade om datatrafik och hastigheter. Jag tänkte att denna aversion skulle avta när jag lärt mig deras språk. Det har den inte. Jag tänkte att de kommer att vilja prata med mig om Sverige när de inser att den möjligheten finns. Men det har inte skett.

En gång gick jag med dottern till biblioteket för att låna pekböcker. Lånekortet var gratis. Men varje bok kostade motsvarande 15 kronor att låna. Jag trodde att de skämtade med mig.

Detta minne dyker upp när jag nu läser Ali Smiths bok "Bibliotek", i dagarna utgiven på Bokförlaget Atlas. Smiths texter hyllar biblioteken i en tid när vi nedmonterar desamma. Hon visar dess betydelse för att skapa ett samhälle där alla har lika livschanser, oavsett härkomst, språkkunskaper och klasstillhörighet.

När jag växte upp var folkbiblioteket en frizon för mig. Där kunde jag tidigt i livet möta den litteratur jag annars inte skulle haft tillgång till. Där erbjöds jag fri bildning. Där kunde jag utforska andra världar och utveckla min empati genom att ta del av andras livsöden. Där var det möjligt att påbörja en klassresa.

Om jag hade behövt lägga veckopengen på boklån, hade jag nog gjort något annat istället.

Solidaritet förutsätter empati. Empati utvecklas när vi ställer oss i andra människors skor. När vi försöker dela den personens lidanden. Bära en del av bördan. Känna den mot våra egna axlar. Jag kan omöjligt erfara det våld som kvinnors kroppar och sinnen utsätts för, eller en flyktings trauman, eller en arbetares förbrukade kropp, eller... ja, listan kan göras lång. Men jag kan med litteraturens hjälp bevittna, omskakas, beröras, förfasas. Och kanske själv förändras.

När jag är i Sverige passar jag nu på att köpa med mig böcker. Men de som inte har råd att låna i Schweiz, har ju inte heller råd att köpa. Är då detta ett problem?

I Ali Smiths bok uttrycks det väl: Det är de fattigaste, de svagaste och mest isolerade i vårt samhälle som lider mest när (biblioteken) försvinner. Så om vårt samhälle inte bryr sig om bibliotek bryr det sig inte heller om sina mest utsatta.

Hur hade det varit om min familj kommit till detta främmande land på flykt från ett krig, från upplevelser som aldrig kommer lämna våra kroppar? Utan inkomst, nätverk, jobb, språkkunskaper? Hade det ens varit möjligt att ta sig ur ett armod utan hjälp från det gemensamma?

Bibliotekens roll i integrationen, i att utjämna livschanserna, i att skapa solidaritet i samhället, kan aldrig överskattas.

Och jag funderar på om intoleransen mot det annorlunda, den som skaver i mig i Schweiz, delvis beror på landets marginalisering av sina bibliotek. Eller om det i själva verket förhåller sig tvärtom. Och i så fall: vilket Sverige får vi med den kultursyn som nu råder, den som stängt biblioteken på allt fler småorter runtom i landet?

När samhällsklimatet hårdnar, sammanhållningen slits isär, polariseringen mellan stad och land ökar, då behövs litteraturen. Då behöver vi alla verktyg vi kan finna. För att ställa oss i varandras skor. För att dela varandras bördor.

Och så tänker jag på biblioteket i Tollarp, dit läraren tog oss på lågstadiet. Som för att säga att det här är till för er alla. Denna kronjuvel, det bästa människan skapat. Så att ni kan växa som människor, utveckla er empati. För en öppnare värld. För vidgade sinnen. För bättre liv.

Fakta

Plus/minus

+

Att Mello kommer till Kristianstad. Mina små kusinbarn kommer att bli överlyckliga.

Avsaknaden av samtalsrapporter från författarna som valde att inte bojkotta bokmässan då de hellre ville ta diskussionen med Nya Tider. Hann de inte riktigt mellan alla drinkar och mingel?

Om krönikan

Varje fredag publiceras en krönika på den här platsen. Thom Lundberg är ny krönikör i höst, och kommer att skriva en text i månaden. Han är författare, är uppvuxen i Kristianstadstrakten, bosatt i Schweiz och blev uppmärksammad och prisad för sin debutroman "För vad sorg och smärta" som utkom under 2016. Han mottog också Kristianstadsbladets Kultur- och Nöjespris förra året.

I gårdagens tidning publicerade vi en intervju med honom.

Visa mer...