Ulrika Wirdebo: ”Livet vore fattigt utan böcker”
För Ulrika Wirdebo var det mer en slump som gjorde att yrket blev bibliotekarie. Tanken från början var att bli arkeolog, men hennes omgivning var skeptisk, inte var det något som skulle kunna försörja henne? Så via en utbildning som turistguide blev det senare kulturvetarlinjen och när Lund drog igång en biblioteksutbildning sökte hon.
– Jag hade funderat tidigare på att bli bibliotekarie men jag var inte beredd att flytta till Borås där enda Bibliotekshögskolan fanns. Men när Lund fick en egen utbildning testade jag och kom in, som sista reserv, säger hon och fortsätter.
– När jag väl började på utbildningen kändes det helt rätt, och idag, efter att ha jobbat som bibliotekarie i Kristianstad i över 20 år, tycker jag fortfarande om mitt jobb. För mig är biblioteken demokratins fyrar.
Som en fyr i demokratin, vilken fin bild säger jag och ställer givetvis den bästa av alla följdfrågor. Varför?
– Biblioteken är en plats för alla, oavsett vem du är så är du välkommen. Och det är en plats där du, såväl vuxna som barn, får lov att använda din fantasi och låta dig känna att världen är större än den som du har närmast omkring dig. Demokrati och fantasi.
Så på ett sätt var det en slump att hon hamnade i biblioteksvärlden, på ett annat sätt var det det inte. För Ulrika Wirdebo har alltid varit en hängiven läsare.
– Jag hade delvis en orolig uppväxt, och läsningen kom att få stor betydelse för mig. Böckerna erbjöd både tröst och flykt, de var som en kompis. Någon speciell bok jag minns? ”Lilla huset på prärien”. Jag fick en ny del varje jul, och de var så fina.
Läsare har hon förblivit, och idag delar hon sin lästid mellan det som hon själv vill läsa, det som hon bör läsa för att hänga med i sitt jobb som barn- och ungdomsbibliotekarie och det som hon ges i uppdrag att läsa i de två bokcirklar hon är medlem i. (En av dessa cirklar hade för övrigt som sin första utmaning att läsa titlar de annars aldrig hade öppnat. Första boken blev Zlatan-boken. Den andra en av Ranelid.)
– Livet vore fattigt utan böcker, men idag läser jag mest med öronen. När jag tvättar, diskar, är ute och går eller tågpendlar lyssnar jag på böcker. Det fungerar utmärkt, och det jag läser och lyssnar till är en salig blandning. Fast idag skulle jag tro att varannan bok jag läser – eller lyssnar på – är en feelgoodroman.
Låt oss bromsa här. För idag debuterar Ulrika Wirdebo som krönikör på kultursidan. Ämne: feelgood! Det här är en snabbt växande genre med en flod av nya titlar. Vissa uppgifter pekar på att feelgood till och med har blivit mer populär än deckare, och under höstens Bokmässa fick genren för första gången en egen avdelning.
”För mig handlar det om att få en vilopaus. Jag är allergisk mot orättvisor, och har alltid engagerat mig i en mängd ämnen, som barnens eller kvinnornas rätt. Eller för djurens villkor. Det här engagemanget vill jag inte släppa, men med åren tar det alltmer kraft. Då behöver jag perioder av vila.”Ulrika Wirdebo
Men hur kommer det sig att Ulrika Wirdebo har blivit en feelgood-fan? Och vad är det som knyter samman genren?
Svar: Här finns hopp.
– Vi har ett samhälle som känns ganska kallt, med ett allt hastigare tempo av negativa nyheter. Vi har Trump, klimathot, högerpopulistiska strömningar, hemsk behandling av de ensamkommande... I en sådan tid tror jag att vi är flera som behöver en liten värld där man kan känna trygghet, energi och kraft. En värld där relationer och det enkla är centrala för att försöka hitta sig själv. Just detta erbjuder feelgood-böckerna.
Är det en form av verklighetsflykt?
– Kanske för en del. För mig handlar det om att få en vilopaus. Jag är allergisk mot orättvisor, och har alltid engagerat mig i en mängd ämnen, som barnens eller kvinnornas rätt. Eller för djurens villkor. Det här engagemanget vill jag inte släppa, men med åren tar det alltmer kraft. Då behöver jag perioder av vila.
Är feelgood en genre där det enbart finns ljus?
– Utgångspunkten för alla historier är moll. Något har hänt som kräver att den här personens liv behöver ändras. Personen ställs inför ett vägval, och livet tar en ny riktning. Och just det tycker jag om i feelgood, att här finns ett löfte om att det kommer att gå bra. Även om det inte alltid slutar Hollywoodlyckligt känns det hoppfullt.
Ulrika Wirdebo
Född: 1968 i Hörby, uppvuxen i Vinslöv
Bor: Vinslöv med man och barn
Yrke: Barn- och ungdomsbibliotekarie vid Kristianstads stadsbibliotek. Under hösten vikarierar hon på Gamlegårdens bibliotek.
Läser just nu: ”Lite olika, men inom feelgood har jag just avslutat Jöns Hellsings senaste bok, som utspelar sig i Skottland där familjen äger mark. Jöns är för övrigt son till Lennart Hellsing och Yvonne Lombard.”
Favoritförfattare inom feelgood: ”Som anglofil vill jag gärna ha höststormar, hedar, tweed och te. Det finns många författare inom den genren men Jenny Colgan och Lucy Dillon är säkra kort.”
Hur hitta in i genren: ”Fråga en bibliotekarie eller ring en vän, många läser genren i smyg. På Facebook finns en sida som heter ”Feelgoodfredag”. Här möter feelgoodförfattare sina läsare. Det är en sida full av kärlek och värme, helt troll-befriad.”
Aktuell: Ny krönikör på kultursidan, där hon en gång i månaden kommer att skriva om feelgood-genren. Start idag.