Annons

Underhållande, lärorik och drabbande läsning

En rysk rysare. Naima Chahboun fängslas av Masha Gessens skarpsynta skildring av ett Ryssland där totalitarismen överlevt kommunistpartiets fall.
Litteratur • Publicerad 15 november 2017
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Masha Gessen.
Masha Gessen.Foto: Casia Bromberg

Framtiden är historia. Det totalitära Rysslands återkomst

Genre: Reportage

Författare: Masha Gessen

Översättare: Jessica Hallén

Förlag: Brombergs

Masha Gessen är rysk-amerikansk journalist och författare. Hon var länge bosatt i Moskva men lever sedan 2013 i New York, då den politiska retorikens allt hårdare ton mot homosexuella fått henne att frukta för sin familjs säkerhet. På svenska finns sedan tidigare böckerna ”Mannen utan ansikte” (2012) om Putins maktövertagande, och ”Ord kan krossa betong” (2014) om Pussy Riot-rörelsens protester. I ”Framtiden är historia” vidgar Gessen perspektivet och tar ett helhetsgrepp kring den ryska samtidshistorien från 1980-talet fram till idag. Med knivskarp blick och minutiös noggrannhet tecknar Gessen en bild av den postsovjetiska eran som är på en gång lättillgänglig och komplex.

Boken bygger på intervjuer med personer vars livsöden och yrkeserfarenhet belyser olika aspekter av det samhälle som vuxit fram efter kommunistpartiets fall. Fyra av dem är födda på 1980-talet och har levt hela sina liv i ett land på jakt efter en ny identitet. Slutsatsen är pessimistisk och ryms i bokens dubbeltydiga titel: Å ena sidan är den spirande framtidstro som präglade Ryssland under 990-talet ett minne blott, å andra sidan är de rörelser som idag förmår att mobilisera det ryska folket nostalgiskt bakåtsträvande. Gessen söker och hittar orsaken i kvarlevorna av det totalitära samhälle som aldrig präglades av ideologisk övertygelse, utan snarare av en fullständig anpasslighet skapad av den ständiga rädslan för repressalier. Från kommunisttiden har det nya Ryssland ärvt en befolkning som har lärt sig att till varje pris undvika självständigt tänkande, korrupta eliter och ett självgående byråkratiskt maskineri.

Annons

Berättelsen flätar skickligt samman makro- och mikroperspektiv till en helhetsbild som är på en gång övertygande och djärv. En av bokens främsta styrkor är dess förmåga att konkretisera det abstrakta. Begrepp som ”kollektivt gisslantagande” och ”dubbeltänk” illustreras med exempel från intervjupersonernas vardag. Som det outtalade förbudet mot att bjuda sina medresenärer på en tunnelbanebiljett, eller svårigheten att bedriva psykoterapi i ett land där paranoia lika gärna som ett bevis på patientens sjukliga projektioner kan vara en effekt av medvetet oförutsägbara samhälleliga spelregler. Det är på en gång underhållande, lärorik och djupt drabbande läsning.

Det enda smolket i bägaren är själva inlagans kvalitet, under genomläsningen lossnade flera sidor i boken när jag vände blad. Låt oss hoppas att jag fick ett skadat exemplar, särskilt med tanke på att detta är en bok som det finns goda skäl att återvända till.

Naima ChahbounSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons