Vad är vithet – egentligen?

Bakom Neon Gallery vid vägstationen i Brösarp har en ny befolkningsgrupp slagit upp sina tält. De har rest sin kyrka och invigt sin offerplats. Eller vad det nu är.

Mitt på grusplanen står en träram, svedd i kanterna. Den ser skrämmande symbolisk ut, till och med så här i solskenet.

– Lägret är uppbyggt efter Kloranen, Ku Klux Klans hemliga dokument från 1920-talet som vi har omtolkat radikalt, berättar Institutets konstnärlige ledare Anders Carlsson.

Idén är att undersöka vithet - vad det är, hur och när. Dels genom själva lägret, där besökarna kan beskåda deltagarna som på ett zoo. Titta in i deras tält, klämma på deras kuddar.

Men också genom att invertera de vitas symboler.

– Ku Klux Klan är den groteskaste formen av vithet, som samtidigt visar på det absurda i att tala om vithet, hur vithet är något omöjligt, säger Anders Carlsson.

För ingen är ju egentligen vit. Vithet är kanske snarare en definition på ett ekonomiskt och kulturellt kapital.

Men samhällskritiken i projektet sträcker sig ännu längre. För när politiker i dagens Sverige vill låta många olika grupper samexistera är det med en vision om att radikala grupper ska kunna leva konfliktlöst med varandra.

– Vi vill visa på förljugenheten med mångfaldsprojektet, säger Anders Carlsson.

Nedanför grusplanen med den uppbrända ramen står deltagarnas grå tält på prydliga rader. Lägerdeltagarna kommer från Frankrike, Tyskland, Danmark och Sverige och kocken kommer direkt från en välkänd Michelinkrog i Paris.

– Publiken kan antingen bo hos oss hela helgen, det finns några platser kvar, eller komma som dagbesökare, säger Anders Carlsson.

De som vill kommer att få tillfälle att öva sig i flera av typiskt vita sysselsättningar, som yxkastning. Eller maktdemonstrationer från ett bussförarsäte. Den som vill kan nämligen utforska sin omnipotens genom att sätta sig högt över lägerbefolkningen och styra dem alla från en träpall.

Och detta är bara några av punkterna på dagsprogrammet. På kvällen kommer en föreställning att spelas i billyktornas sken och på natten ska "The Invisible Empires" ritualer firas.

Tillsammanslägret har också sin en egen tideräkning, Clime. Det går lite långsammare än vår vanliga tid, 39 slag per minut, och styrs av en skulptur med en förlängd klockpendel.

– Folk ska kunna ta det lugnt och tänka efter när de är här, säger Anders Carlsson.