Annons

Värmen saknas i Anna Gavaldas nya novellsamling

Anna Gavalda återvänder till novellkonsten med ”Jag vill berätta något för dig”, sju noveller om att visa vem man är bakom sina murar. Recensenten Lisa Marques Jagemark hittar inte riktigt förståelsen som brukar finnas där.
bokrecension • Publicerad 21 oktober 2019
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Foto: Ulla Montan

Jag vill berätta något för dig

Noveller

Författare: Anna Gavalda

Översättning: Maria Björkman

Förlag: Albert Bonniers

Originaltiteln ”Fendre l’armure” betyder också något i stil med ”göra sprickor i rustningen”. Den där sprickbildningen kommer från händelser som är omvälvande både i det stora och lilla, som att berätta sin livshistoria för en främling, förstå varför ens yngste son gjort något elakt eller ett hoppfullt bakismöte på tåget från Biarritz.

Personen som den svenska titeln riktar sig till är nog du, jag och alla andra läsare. Jag-berättarna verkar alla vilja dela med sig av sina historier direkt till oss. Som en hemlighet. Typiskt Gavalda, med andra ord.

”Att novellerna inte är minnesvärda betyder inte nödvändigtvis att de inte är läsvärda.”
Annons

Men allt för ofta saknas den där värmen som annars kännetecknar hennes personporträtt. Oavsett hur märkliga karaktärerna än är, brukar hon skildra dem med förståelse och helt utan raljans. Riktigt så är det inte den här gången, och med det försvinner något av det som brukar göra att Gavaldas berättelser stannar kvar hos en länge.

Men att novellerna inte är minnesvärda betyder inte nödvändigtvis att de inte är läsvärda. Några av dem lämnar mersmak. Till exempel ”Min hund ska dö”, en rörande historia om en lastbilschaffis som tvingas begrava sin hund.

Lisa M Jagemark
Annons
Annons
Annons
Annons