Vikten av att våga välja Oh no, inte en svensk till

Kultur Artikeln publicerades

När Gellert Tamas har samlat sina artiklar i en volym både börjar och slutar det med revolutioner, från östra Europa till den aktuella arabiska våren. Litteraturforskare Jimmy Vulovic läser och lär och ser hur en allt mer mogen och stilsäker journalist finner sin väg.

NY BOK. Artikelsamling

Gellert Tamas

”En hel sekund i livet: Reportage från Prag till Kairo, 1989–2011” (Natur & Kultur)

    Våga välja. Det är ett av de bästa råd som en blivande journalist kan få. Välj eftertänksamt, både dina ämnen och ditt sätt att berätta dem på. Det är inte lätt att välja. Gellert Tamas bok ”En hel sekund i livet: Reportage från Prag till Kairo, 1989–2011” visar hur svårt det kan vara – till och med för den bäste.

    Efter uppmärksammade reportageböcker som ”Lasermannen. En berättelse om Sverige” och ”De apatiska. Om makt, myter och manipulation” låter han nu publicera delar av sin tidskriftjournalistik från och med 1989. Det är en mycket varierad läsning som erbjuds. Boken är både underhållande och lärorik.

    Det börjar och slutar med revolution. När Berlinmuren föll hade Gellert Tamas just beslutat sig för att satsa på frilansjournalistiken. Han hade sagt upp sig från ett jobb på Röda korset och hamnade direkt i hetluften. Utan några större journalistiska erfarenheter gav han sig i kast med att skildra revolutionerna i Östtyskland, Tjeckoslovakien, Ungern och Rumänien.

    I de tidiga reportagen märks det att han var grön som journalist. Texterna saknar i mångt och mycket någon egentlig berättarteknik, de har mer karaktär av att vara redovisande texter som säger: jag var där och det här var vad jag såg. Gott så.

    När man läser reportagen från den första tiden står det klart att Gellert Tamas senare förmåga att välja sin väg genom en text inte var fullt utvecklad.

    När Gellert Tamas drygt tjugo år senare i reportaget ”Drömmarnas torg” skildrar den arabiska våren tidigare i år, så är det en helt annan journalist som läsaren får stifta bekantskap med. Vid det laget hanterar han valets alla möjligheter helt och fullt. Han vågar exempelvis välja att träda fram som den berättare han är.

    En sak som visar skillnaderna mellan de äldre och de senare revolutionsreportagen är behovet kontra icke-behovet av bilder till dem. När jag läser de äldre så saknar jag verkligen reportagebilderna (man har nämligen valt att publicera alla texter i boken utan bilderna som var en del av reportagen i tidskrifterna). Då det gäller senare reportage förmår han däremot att förmedla inte bara bilder utan också smaker och känslor enbart genom sina ord.

    Mellan revolutionerna hittar man ett smörgåsbord av texter i en rad olika ämnen. Få reportage känns daterade. Många känns fortfarande angelägna.

    Exempelvis läser jag med behållning ”Förnekaren”, som handlar om hur ett 27-årigt skinnhuvud, Hasse, reser till Auschwitz under tidigt 1990-tal. En sak som diskuteras i den texten är vilken information som blir sanning och vilken som blir lögn. Personporträttet ”Han som bestämmer” känns också högst aktuellt trots att det publicerades 1990. Porträttet tecknar bilden av en beslutsam Göran Persson med lite översittarfasoner långt innan han blev statsminister.

    Att reportagen ännu känns aktuella visar på Gellert Tamas förmåga att välja rätt personer att möta – nämligen sådana som fortfarande engagerar. Dessutom visar det på hans förmåga att skildra människor som just människor och inte typer. Han respekterar sina intervjuobjekt, det märks, även om han inte håller med om vad de säger.

    Se där, ytterligare ett viktigt råd till blivande journalister. Läs och lär.